Sitter just nu med två livfulla flickor i sängarna. Livfulla kanske förresten är fel ord. Tempramentsfulla och myror i alla kroppsdelar som kan tänkas finnas på ett barns kropp. De är underbara, men man blir utmattad. Barn är så mycket mer arbete än man kan tänka sig.
Tredubbla kondomer, p-piller, dagen efter-piller och sterilisering är vad som väntar mannen när man kommer hem igen. Ett par år iallafall, sedan vill jag gärna ha en hel drös. Typ.

Vi har det jättebra härborta i snölandet. Kallt, men bra. Snöskoter-åkning, pulkor, mat i stora lass. Att säga att vi blir bortskämda är en underdrift. Maten liknas vid hotellmat, eller snarare restaurangmat. Jag kommer komma hem ett ex antal storlekar större, men det gör mig ingenting.
Det var så sjukt länge sedan jag var här sist. Flera år. Men det känns ändå som igår. Jag minns alla skogsstigar, varenda liten vik.
Jag har ett speciellt minne, inte helt klart, men ändå ett minne.

Jag och min lillasyster hade ägnat hela dagen åt längdskidor. Vi var trötta, helt slut. Vi låg på isen och skrek att vi ville dö, vi orkade inte en meter till. Min moster och hennes man fick nästintill bära oss med sina bara armar tillbaks till vår stuga.
Med fyllda magar och energin på topp tog vi nya tag. Upp på grannens pulkabacke. Där stannade vi i minst 3 timmar, utan överdrift. Vi åkte, åkte och fortsatte åka. Först när det blev mörkt, kolsvart, tog vi pulkan och gick hemåt igen.

Tänk hur mycket mer man orkar som liten. Nu räcker det med en kvart ute och man vill helst bara slänga sig i en stor säng efteråt. De har tur, de små.

Idag väntar en heldag i pulkabacken. Den stora. Korv har inhandlats för att grillas över öppen eld. Kvällen däremot lämnar vi öppen. Lite bowling, singstar eller kanske ännu mera pop&rock-spel. Vi får se.
Nu ska jag iallafall ut och underhålla töserna!

Och för er som inte riktigt orkar läsa all skit, en liten rolig bild;