Nu såhär på kvällskvisten blir jag så sjukt effektiv. Jag borde extraknäcka som nattuggla.
Jobbansökningarna bara väller in hos företagen, oavsett om de vill ha dem eller inte. Det finns inget stopp på mig. Jag ska ha ett jobb och jag ska ha det NU. Eller ja, åtminståne i slutet på veckan. Jag vill bort. Örebro ger mig ångest.
Så, BR leksaker, Macdonalds, AMF-försäkringar, Telia, Strippklubbar...vilka som helst, ta mig. Jag gör vad ni vill, när ni vill. Så länge jag får en slant för mödan så är jag på. Mer än på.

Jag har precis suttit och fundilurat lite över åldersnoja. När ska man börja oroa sig? Oroa sig för huruvida man kommer bli gift, få barn, få sitt drömjobb...när är det okej?
Jag har fått höra att jag är för ung nu iallafall. Men när är jag körd då? 30? 45? Jag vill bara ha en siffra att börja räkna ner inför.

Nu tog energin slut och jag ska lägga mig i bäddsoffan.