En helt vanlig dag i Stockholm.
Bered er på mitt längsta inlägg någonsin. Lovar och svär att det aldrig mer kommer inträffa heller.
Dagen inleddes med en bilfärd till Stockholm. Linus följde med som sällskap under resan och Joel satt bakom ratten för att ta oss till rätt ställe. Karolinska Sjukhuset var första stoppet. Där började de att sticka i mina armar samt ge mig lite obehagliga besked.
Kista centrum blev anhalt nummer två. Lite käk på foodcourten med Emelie och FotoJohan. Riktigt mysigt att träffa min Grönalundare igen även om Emelie bara stannade en liten stund.
Systembolaget hann vi med ett besök hos för att inhandla lite vin, vilket visade sig vara relativt välinvesterade pengar senare då vi väntade på att Johans föreläsning skulle ta slut. Vi längde fram kexen på bordet, fyllde pappersmuggarna med smultronvin och var allmänt glada för stunden. Är nog inte alla människor som, utan att skämmas, kan säga att de druckit alkoholhaltiga drycker på KTH´s kafé. Med K.
När muggarna var tömda och Johan var klar rullade vi iväg mot Lilla Hotellbaren för att kika på en av mina absoluta favorit sångare, Milow. Vi var dock väldigt tidiga så vi bestämde oss för att öppna en ny flarra vin. Mycket möjligt att det i framtiden kommer få pris för världens mest osmakliga, men det är ju en annan historia. Pappmuggarna åkte fram igen i en park med lysande Barbapappor. Ja, där fördrev vi lite tid och hade riktigt mysigt. Resten av vinet slängdes in i buskarna för att hämtas upp senare. Vi traskade iväg till spelningen, som var helt okej, även om man la mer fokus på sångerskans underbara röst än huvudpersonens. Han var dock den som stod för utseendet och det med bravur. Däremot var han dryg och inte alls så varmhjärtad och tokbra som jag hade förväntat mig. Synd det.
Tappade även bort min telefon, men en hjälte hittade den och kvällen var räddad. Eller?
Ja, man kan väl säga att det var först efter allt detta våran kväll började. Eller natt.
Enligt SJ´s hemsida skulle ett tåg gå vid 2 tiden på morgonen, men det visade sig bara vara bullshit. Så, vi räknade ut att efter terminalens nattstängning skulle vi få spendera ca 6 timmar ute i ingenstans. Toppen!
"Vi fixar hyrbil" tänkte vi, lite sådär optimistiskt. Speciellt med tanke på att vi befann oss mitt inne i stan, att klockan var drygt 1 och att Linus hade druckit vin. Smart som jag är kommer jag på att vi hade massor med mackar i närheten av Solna Centrum. Så, vi lämnade Johan i stan och började vår promenad. Vi gick och gick och gick och gick och gick, ja ni förstår. Vi trampade på konstant i timme efter timme, säkerligen mil efter mil. Alla bensinstationerna var stängda. OK/Q8 blev vår räddning. Men.
Alltid dessa men.
Kvinnan i kassan fick inte hyra ut bilar så sent på natten, inte ensam. Vi var alltså helt körda. Inga ställen var öppna. Inga tåg skulle gå förrän 6 på morgonen. Det var kallt ute. Vi hade gått så vi var helt sluta i benen.
Trots detta höll vi modet uppe. Vi drev med vår situation och var faktiskt allmänt glada bara.
Nattbussen fick köra oss tillbaks till T-centralen där vi somnade i en busskur utanför tills de valde att slå upp dörrarna och låta oss fortsätta sömnen inomhus till vårat tåg behagade komma.
Nu trodde ni resan var slut va?
Icke sa Nicke. Sj's alla datorer och telefonslussar var trasiga så vi hade inte haft möjlighet att fixa biljtter för hemfärden utan tänkte att vi kunde betala kontant på tåget. Visst. Det gick så bra så. För 500 kronor. PER PERSON. Humöret sjönk som en sten och jag började rabbla svordomar åt konduktören medan Linus försökte styra upp sitationen. Det var banne mig tur att jag tog med den killen.
Allt löste sig och vi fick varsin biljett för 200 kronor styck. Efter mycket om och men.
Jag säger som alltid, det finns en anledning till att SJ AB blir bajs baklänges.
Det var min dag/kväll/natt/morgon. Nu ska jag fortsätta min så välbehövda sömn för att sedan bli bjuden på tacos av min far samt kanske, kanske träffa Mister. Hej!
( Ni får förövrigt förlåta min skrivning. En lång historia är svår att få ner i ord och dessutom göra det läsvärt. Allt var heller inte så hemskt som det lät och jag hade en riktigt minnesvärd resa, även om inget gick som det skulle. Och Linus, tack för att du följde med.)
Dagen inleddes med en bilfärd till Stockholm. Linus följde med som sällskap under resan och Joel satt bakom ratten för att ta oss till rätt ställe. Karolinska Sjukhuset var första stoppet. Där började de att sticka i mina armar samt ge mig lite obehagliga besked.
Kista centrum blev anhalt nummer två. Lite käk på foodcourten med Emelie och FotoJohan. Riktigt mysigt att träffa min Grönalundare igen även om Emelie bara stannade en liten stund.
Systembolaget hann vi med ett besök hos för att inhandla lite vin, vilket visade sig vara relativt välinvesterade pengar senare då vi väntade på att Johans föreläsning skulle ta slut. Vi längde fram kexen på bordet, fyllde pappersmuggarna med smultronvin och var allmänt glada för stunden. Är nog inte alla människor som, utan att skämmas, kan säga att de druckit alkoholhaltiga drycker på KTH´s kafé. Med K.
När muggarna var tömda och Johan var klar rullade vi iväg mot Lilla Hotellbaren för att kika på en av mina absoluta favorit sångare, Milow. Vi var dock väldigt tidiga så vi bestämde oss för att öppna en ny flarra vin. Mycket möjligt att det i framtiden kommer få pris för världens mest osmakliga, men det är ju en annan historia. Pappmuggarna åkte fram igen i en park med lysande Barbapappor. Ja, där fördrev vi lite tid och hade riktigt mysigt. Resten av vinet slängdes in i buskarna för att hämtas upp senare. Vi traskade iväg till spelningen, som var helt okej, även om man la mer fokus på sångerskans underbara röst än huvudpersonens. Han var dock den som stod för utseendet och det med bravur. Däremot var han dryg och inte alls så varmhjärtad och tokbra som jag hade förväntat mig. Synd det.
Tappade även bort min telefon, men en hjälte hittade den och kvällen var räddad. Eller?
Ja, man kan väl säga att det var först efter allt detta våran kväll började. Eller natt.
Enligt SJ´s hemsida skulle ett tåg gå vid 2 tiden på morgonen, men det visade sig bara vara bullshit. Så, vi räknade ut att efter terminalens nattstängning skulle vi få spendera ca 6 timmar ute i ingenstans. Toppen!
"Vi fixar hyrbil" tänkte vi, lite sådär optimistiskt. Speciellt med tanke på att vi befann oss mitt inne i stan, att klockan var drygt 1 och att Linus hade druckit vin. Smart som jag är kommer jag på att vi hade massor med mackar i närheten av Solna Centrum. Så, vi lämnade Johan i stan och började vår promenad. Vi gick och gick och gick och gick och gick, ja ni förstår. Vi trampade på konstant i timme efter timme, säkerligen mil efter mil. Alla bensinstationerna var stängda. OK/Q8 blev vår räddning. Men.
Alltid dessa men.
Kvinnan i kassan fick inte hyra ut bilar så sent på natten, inte ensam. Vi var alltså helt körda. Inga ställen var öppna. Inga tåg skulle gå förrän 6 på morgonen. Det var kallt ute. Vi hade gått så vi var helt sluta i benen.
Trots detta höll vi modet uppe. Vi drev med vår situation och var faktiskt allmänt glada bara.
Nattbussen fick köra oss tillbaks till T-centralen där vi somnade i en busskur utanför tills de valde att slå upp dörrarna och låta oss fortsätta sömnen inomhus till vårat tåg behagade komma.
Nu trodde ni resan var slut va?
Icke sa Nicke. Sj's alla datorer och telefonslussar var trasiga så vi hade inte haft möjlighet att fixa biljtter för hemfärden utan tänkte att vi kunde betala kontant på tåget. Visst. Det gick så bra så. För 500 kronor. PER PERSON. Humöret sjönk som en sten och jag började rabbla svordomar åt konduktören medan Linus försökte styra upp sitationen. Det var banne mig tur att jag tog med den killen.
Allt löste sig och vi fick varsin biljett för 200 kronor styck. Efter mycket om och men.
Jag säger som alltid, det finns en anledning till att SJ AB blir bajs baklänges.
Det var min dag/kväll/natt/morgon. Nu ska jag fortsätta min så välbehövda sömn för att sedan bli bjuden på tacos av min far samt kanske, kanske träffa Mister. Hej!
( Ni får förövrigt förlåta min skrivning. En lång historia är svår att få ner i ord och dessutom göra det läsvärt. Allt var heller inte så hemskt som det lät och jag hade en riktigt minnesvärd resa, även om inget gick som det skulle. Och Linus, tack för att du följde med.)
Kommentarer
Trackback
