Jag blir lite halvtrött på mig själv ibland. Jag vet att en person är en idiot från början men jag ger ändå denne en chans. En chans som ofta blir till fler och som i slutändan lämnar mig sårad och ensam. Nu är det slut på sådant. Nu får man fanimig kämpa sig till fler chanser.
Just idag omger jag mig bara med människor som får mig att le, må bra och känna mig speciell. Jag är en ganska krävande människa, både som vän och som mer än så. Jag behöver bekräftelse. Jag behöver höra fina ord för att tro på mig själv. I gengäld är jag väldigt givmild med mina komplimanger och skulle göra vad som helst för de vänner jag har. Jag vill åtminståne tro att jag är en riktigt bra vän.

Vad gäller kärleksbiten efter Mister-historien så kan jag lova både er och mig själv att nu kommer jag vara försiktig. Mer än jag faktiskt var med honom. Det är till handlingar och inte ord man ska lyssna. Lögner står mig upp i halsen. Jag vill inte höra dem. I framtiden är det killar som faktiskt vill träffa mig, som vill ha mig på riktigt som gäller. Någon som ger mig pirr i magen fast samtidigt gör att jag känner mig trygg och omtyckt. Det, det är vad jag vill ha. Har jag tur finns han mitt framför min näsa. Vi får se.

Nu sitter jag här, efter massa jobb och blackjack. Knappt någon sömn på 3 dygn men jag är ändå pigg. Rastlös. Mr.Casino kommer hit efter BlackJackjobbet för att kika på lite film, hoppas jag iallafall. Behöver lite sällskap. Och bättre sällskap går knappt att få. Han gör mig glad. Riktigt, riktigt glad. Snygg och omtänksam är han också. Tänka sig vilken bra arbetskamrat jag har!

Har funderingar på att färga håret. Vad passar jag bäst i?