Det är inte lätt när det är svårt.
Jaha, igår hade jag min absolut hemskaste dag ever. Först höll jag på att missa bussen till jobbet så jag fick springa tills lungorna satt i halsen och man kände blodsmak i munnen, tappade mobilen i asfalten och sparkade iväg den en bra bit. Nu har jag en väldigt repig mobil som inte kommer gå att sälja för en tia ens. Yay what a good start.
Ja, väl på jobbet så får jag och min kära arbetskompis ta hand om en överkörd katt. Ni som verkligen känner mig vet att jag har två fobier i livet. 1. ensamhet och 2. döda djur/människor. Men, där stod vi och hade väl inte så många fler val än att ta hand om kissen, ringa på hos ägaren och hjälpa till med begravningen. Mina mardrömmar inatt har inte varit trevliga kan jag lova. Rest in Peace lilla katten.
Men värst av allt var ju förståss att Gustav kom in i Riga. Detta innebär att jag i princip aldrig kommer träffa min pojkvän och när vi träffas så kommer det vara för en natt typ. Får tänka att de där 9 månaderna tills jag är fri går fort och sedan kan jag, om vi vill, flytta dit jag med...det ska tydligen finnas en sjuksköterskeutbildning i Lettland också. Kanske inte vad jag tänkt mig...men med mina betyg vore det kanske ett alternativ. Inget behöver ju bestämmas idag. Jag är bara glad att jag hittade både billiga färjor och billiga flyg dit, så jag iallafall har möjligheten att träffa honom överhuvudtaget.
Förlåt för att jag grät så mycket igår och förmodligen kommer fortsätta göra tills jag vant mig vid tanken. Men det är faktiskt inte lätt. Jag brukar inte bli kär och när jag blir det så vill jag helst att allt ska gå vår väg och kanske inte att han drar utomlands i 6 år. Men som min kära mor alltid säger...Vill man så kan man. Jag vill. Jag vill som fan. För Gustav, vi kan gå långt och jag tror på oss. Hur långt det än är emellan och vad andra än säger. Dom känner inte oss och vet inte vad vi hittills har klarat av...det är inte många par som skulle fixat allt skit like we did. Du betyder otroligt mycket för mig och jag behöver dig och din kärlek.
Ja, mer än så orkar jag inte skriva.
Tjingeling(L)
btw, jag skulle uppskatta om jag slapp höra elaka kommentarer och så. tack.
Ja, väl på jobbet så får jag och min kära arbetskompis ta hand om en överkörd katt. Ni som verkligen känner mig vet att jag har två fobier i livet. 1. ensamhet och 2. döda djur/människor. Men, där stod vi och hade väl inte så många fler val än att ta hand om kissen, ringa på hos ägaren och hjälpa till med begravningen. Mina mardrömmar inatt har inte varit trevliga kan jag lova. Rest in Peace lilla katten.
Men värst av allt var ju förståss att Gustav kom in i Riga. Detta innebär att jag i princip aldrig kommer träffa min pojkvän och när vi träffas så kommer det vara för en natt typ. Får tänka att de där 9 månaderna tills jag är fri går fort och sedan kan jag, om vi vill, flytta dit jag med...det ska tydligen finnas en sjuksköterskeutbildning i Lettland också. Kanske inte vad jag tänkt mig...men med mina betyg vore det kanske ett alternativ. Inget behöver ju bestämmas idag. Jag är bara glad att jag hittade både billiga färjor och billiga flyg dit, så jag iallafall har möjligheten att träffa honom överhuvudtaget.
Förlåt för att jag grät så mycket igår och förmodligen kommer fortsätta göra tills jag vant mig vid tanken. Men det är faktiskt inte lätt. Jag brukar inte bli kär och när jag blir det så vill jag helst att allt ska gå vår väg och kanske inte att han drar utomlands i 6 år. Men som min kära mor alltid säger...Vill man så kan man. Jag vill. Jag vill som fan. För Gustav, vi kan gå långt och jag tror på oss. Hur långt det än är emellan och vad andra än säger. Dom känner inte oss och vet inte vad vi hittills har klarat av...det är inte många par som skulle fixat allt skit like we did. Du betyder otroligt mycket för mig och jag behöver dig och din kärlek.
Ja, mer än så orkar jag inte skriva.
Tjingeling(L)
btw, jag skulle uppskatta om jag slapp höra elaka kommentarer och så. tack.
Kommentarer
Trackback
