Nu har jag fått mitt efterlängtade sommarlov. Sista tentan skrevs igår och nu är jag alltså "fri". Min sista sommar som barnlös och obunden. Visserligen utan pengar och utan möjligheter att spendera sommaren i en härlig alkoholdimma. Men jag njuter av varenda sekund. Folk säger ju att man ska göra det. Att det är ett kapitel i livet som snart är avslutat. Att barn förstör alla möjligheter till frihet och möjligheter att göra vad man vill och känner för.

Nej, så ser vi inte på saken i mitt hem. Men en del roligheter står på sommaragendan iallafall. Lite omkringresande i vårat avlånga land. Västkusten, Ullared, Dalarna, Värmland och så vidare. Jag ser mest fram emot allt glassätande. Och att kunna läsa skönlitterära böcker om allt annat än kroppsdelar och latin. Att kunna somna i solen utan att senare bli stressad över att jag glömt tentaplugga.

Dopet i lördags var helt underbart mysigt. De hade fixat präst och kalas i sin nybyggda villa, så det var där hela dopet gjordes. Det bjöds på porterstek och världens sötaste tårta. Bjöds även på en massa bebisgos. Knubbiga bebislår är det bästa jag vet.

Nu ska jag snart iväg med  och göra stan osäker. Ha en bra dag!

Jag har spioner överallt. För att inte tala om mig själv, jag har koll på allt och alla. Även folk jag inte känner. Detta verkar ju inte vara någonting jag är ensam om, av andras bloggar att tolka. Men visst är det underbart när folk som är "anonyma" helt plötsligt får både ett namn och ett ansikte? Gotta love it!

Var på "styvsyrrans" student igår. Oxfilén var inte helt okej men efterrätten var helt magnifik! Gud så god den var. Trots att den smakade likör. Eller, det kanske var därför jag blev så kär i den? Ingen alkohol sedan i januari liksom. Gud, hur har jag klarat det? Ännu värre var det ju att se alla lyckliga, fulla och fria studenter igår. Man fick väl nöja sig med att bli nedsprutad i skumpa och äta likör-pannkakor på restaurangen. Inte helt fel det heller.
Kul att träffa massa chilienare också, härligt folk! Goa och glada.

"Firade" ett halvår med Mr.Casino igår också. Var hos hans mamma och grillade. Synd att man var så mätt från restaurangen innan, men sjukt gott var det. Som vanligt.
Hur som, ett halvår alltså. Känns inte som att det är så länge faktiskt. Eller både och. Både som igår och som för flera år sedan. Grattis till oss iallafall!

Nu ska vi snart iväg på dop så jag ska fixa till mig lite och kanske, kanske hinna med ett avsnitt till av Lost. Sparven har fått mig att nörda skiten. Tack för den!


Hur vacker är inte den här synen? Jag blir nästintill tårögd.

Studenten idag. Tänk, för hela två år sedan var det jag som stod där. Champagnlullig, gråtfärdig och alldeles galet lycklig. Dagen bjöd på ungefär lika fint väder som idag, något varmare bara. Det var verkligen den mest perfekta dagen i mitt liv och jag kommer alltid minnas den.
Så, alla ni som går ut idag; Ta vara på dagen och sup som aldrig förr! Imorgon kommer ni vakna som arbetslösa och då känns det inte riktigt lika roligt längre.

Ska iväg på pappas tjejs dotters studentskiva idag. Slottskällaren, flott! Förstår dock inte deras planering. Antingen så har de tänkt att tösen inte ska marschera med de andra studenterna vid två-tiden, eller så tänker de att vi ska äta utan henne. Bordet är nämnligen bokat till 14.30. Spännande!
Jag ligger just nu i sängen och funderar över vad man ska ha på sig. Vad passar sig på någon annans student? Ska man ha vitt och fint iallafall? Eller ska jag satsa på något tråkigt? Jag får gå genom hela garderoben och kika efter.

Älskar förövrigt att någon tog åt sig så fruktansvärt i det förra inlägget. Sjukt roligt! Jag har inte slutat skratta än faktiskt. Var väl antagligen du som sabboterade och misshandlade alla mina vackra piltar då? Härligt att vi har någon att kasta våra ruttna tomater på!

Oj, vad tid det tar att plugga och flytta samtidigt. Man hinner ju knappt sova.

Idag har jag spenderat ett ex antal timmar på Krampen. Jag har då alltid sagt att mina tummar är magiska när jag hoppas på något. Idag var det att piltarna skulle slakta grisarna. Och visst blev det så! Totalslakt. Dragkampen behövdes inte ens, segern var avgjord långt innan det.
Fläskfittorna fick lunka hem med huvudena hängandes medan vi badade i "likkistan" (jag nöjde mig med att bara bli nedstänkt av vattet). Så jävla klockrent!

En sak som däremot stör mig är risbergskas tävlingsanda. De tror de vinner på att förstöra. Idag tog de nästintill alla Karros flaggor och massakerade dem. Vi gjorde inget åt det utan lät dem hållas. När en karropilt nuddar en av grisarnas flagga så blir denne lille karropilt nedslagen och fick gå runt resten av dagen med strypmärken på halsen. Är det så ni vill tävla? Är det så ni vill vinna, om ni nu gör det igen? Genom att ha förstört den sköna mysstämningen?
Nej, skärpning grisar. Ni är hatade som det är, bara vid valet av skola. Jag tror det räcker och blir över. Ni behöver inte anstränga er för att vi ska hata er ännu mer.

Det var väl ett himla tjat om att jag och Mr.Casino var oansvariga, ostabila och dumma. Tråkigt att ni tror att vi är sånna. Vi var oansvariga, jag blev gravid. Vi tar konsekvenserna från det och tänker kämpa stenhårt för det här. Aldrig någonsin att vårat barn ska få utstå stora bråk. Aldrig ska vårat barn känna sig i vägen, oönskad eller bortglömd. Vårat barn kommer stå i centrum för allt.

Så, det spelar ingen roll hur oansvariga vi har varit. Vi gör vårat yttersta nu. Vi är inte ostabila, inte det minsta. Ingen av oss har någon som helst tanke på att bryta upp vårat förhållande, vi flyttar nämligen ihop på söndag. Och tar det slut så kommer vi vara lika stabila för det.

En sak till, Em...jag saknar dig. Sjukt mycket. Jag kommer snart och hälsar på! Det lovar jag. Efter midsommar?♥

Tänk att folk alltid ska ha så mycket åsikter om saker de inte har med att göra. Nu senast var det att jag och mr.Casino inte har sagt att vi älskar varandra än. Vi har varit tillsammans i 6 månader och väntar barn ihop. Men det betyder inte automatiskt att man älskar varandra.
För oss betyder det ordet massor och tids nog kommer ordet antagligen uttalas. Jag tycker om honom helt galet mycket och vill inte vara med någon annan.
Så, har vi klarat upp det då?

Imorse vaknade jag men världens smärta i rygg och mage. Jag kunde på riktigt inte röra mig. Fruktansvärt. Förstår inte var det kommer ifrån. Nu börjar det släppa lite så man ialllafall kan sitta upp och äta någonting.
Blev inget seminarium för mig så nu har jag lite ångest. Vet inte vad som händer om man missar ett obligatoriskt skolpass på universitetet. Någon som har koll?
Ligger nu i sängen och kollar på The Bachelor och äter brago-kakor.

Just, kom på att jag inte hade skrivit ut det här. Jag kommer strunta i Gröna lund i sommar. Det kommer kosta mig mer än vad det kommer smaka. Jag har helt enkelt inte råd att åka dit för att jobba. Det går inte. Dessutom känner jag inte att stressen som man upplever där är hälsosamt för mitt ofödda barn eller för mig just nu. Får spara det till någon annan sommar. Tyvärr.

Vilken otroligt mysig helg jag har haft!
En fredag fullproppad med en massa, massa fika med mina fina vänner. Att plugga kanske inte kom i första hand, då vi hittade massa annat att prata om. Men det var det värt. Det är ju bara fredag en gång i veckan.
Lördagen ägnades åt grillning hos svärmodern. Kycklingspett, hemmagjord potatissallad med rädisor, majskolvar och grillade tomater. Dessutom en jättesmarrig efterrätt med polka och någon god krämig grej som Ica tipsade om. Solen sken konstant och det var så galet varmt att man nästan ramlade av pinn, men jag klagar inte. Mer sånt!
Efter grillningen drog jag iväg på en tjejkompis party. Inte nog med att det var en väldigt trevlig fest med massa plockmat, det var typ stans finaste lägenhet också. Kunde inte bli bättre. Eller jo, man hade ju kunnat vara både lite alkoholpåverkad och pigg. Men annars så, toppenfest!
Söndagen ägnade jag och pojkvännen mest framför datorn med "Army wifes" som jag ska recensera. Avkopplande och mycket skönt.

Att det är tentamen om mindre än två veckor, det verkar inte vara det första i mina tankar. Speciellt inte när man flyttar om mindre tid ändå. Massor som måste göras med andra ord. Men jag ska skärpa mig. Tentaplugg imorgon!

Ja, idag går det ju inte. Ska iväg och kolla på barnvagn och tvätta fönster. Busy busy! 
Vaknade halv 6 imorse av att solen sken rakt genom persiennerna. Därefter kunde jag icke somna om. Tur för mig att solen fortsatte skina och gör att allt känns lite skönare!
Min "balkongutsikt" just i detta nuet.

Är det något som skrämmer mig så är det inkompetenta föräldrar. Vad som är inkompetent förälder för mig, kanske inte är det för andra. Det vet jag.
Men väljer man att föda fram ett barn, då får man ju ta vissa konsekvenser av det. Att inte festa, inte skämma ut sig, inte göra dumma saker. Man får lägga partyhatten lite på hyllan. Därmed absolut inte sagt att man ALDRIG ska festa, utan inte lika frekvent som andra barnlösa ofta gör.

Jag har en gammal "chef" som är något år äldre än mig och har en liten knodd. Vi är inte på något vis vänner eller vidare bekanta utöver det jobb hon anställde mig för. Jag kollade upp kvinnans facebook och blev direkt orolig för både henne och hennes barn. Alla de bilder som hon är "taggad" på involverar mängder av alkohol och dess påverkan. Bilderna är då självklart tagna nu och inte innan hon skaffade barn.
Är det bara jag som tycker detta är lite väl sjukt?
Jag vet att jag har massa partybilder på mig själv där, aldrig där jag ser pissfull ut, tack och lov. Jag vet att jag har en liten karriär som spritsvepare och partypingla. Men den tiden är över nu. Jag kommer dricka alkohol, jag kommer festa. Men jag kommer alltid ha kontroll, ifall att någonting händer på hemmaplan.
Dessutom vill jag inte att mitt barn ska googla på mig senare i livet och hitta bilder på mig, dyngrak med ögonen åt alla håll juckandes mot en strippole. Nejtack!
Jag vill nästan rädda det lilla söta barnet, innan hon blir förstörd för livet och tror att alla mammor är sådär sviniga. Att de drar ut på krogen så fort ungen slutit sina fina blå och flugit in i drömmarnas land.

Idag har jag haft en riktig fikadag med mina kära tjejkompisar. Först satt klasskompisarna och jag på ett jättemysigt fik i mina gamla trakter på väster och åt frukost med skolböckerna. Därefter blev det fika på samma café med Sofi och pratade bort flera timmar. Perfekt fikaväder!
Hoppas det håller i sig så vi kan grilla och mysa hos svärmor imorgon, innan födelsedagspartaj!

Ni får ursäkta min totala bloggtorka. Jag har ingen fantasi och knappt någon tid över för det här just nu. Är jag inte i skolan så pluggar jag. Pluggar jag inte så är jag hos pojkvännen. Är jag inte där så sover jag. Men jag ska bättra mig. Klart ni vill läsa om min uberintressanta skolgång och alla mina klagomål kring allt och ingenting.

Så, bäst att jag drar igång. Ingen tid att förlora, så det får bli ett klagomål kring skolan.
Min klass är barnrumpor. 90% av den iallafall. Nu har vi föreläsningar kring det superpiniga ämnet kiss. Seriöst, när slutade man skratta åt det ordet?
Uppenbarligen aldrig, om man frågar resten av min klass. Det är tydligen skitkul. Varje gång ord som urin, blåsa, krysta eller liknande nämns av föreläsare så kiknar min klass. Och däremellan är koncentrationsnivån nere i skosulorna och trycker. Jag håller på att haverera. Jag vill ju lära mig! Jag vill kunna det här. Jag måste kunna det. Så håll era nedra näbbar och låt mig lyssna på ett ämne som intresserar och inte är speciellt superkul. Skärpning!

Annars har jag inte så mycket att klaga på. Jag är relativt nöjd just nu. Ingen jacka behövs när man går ut, kylskåpet är fyllt till bredden och hela helgen kommer vara späckad med roligheter.

En sista sak. Mormor, krya på dig. Du klarar allt och ännu mer. Du får inte försvinna ifrån mig, inte nu. Inte någonsin.

Efter några dagar med FotoJohan måste jag faktiskt medge att det är lite skönt att vara själv. Inget ont mot honom alls, utan jag är bara beroende av egentid.
Blev några dagar med shopping, fika och tvmys för oss. Inga spännande saker, men man måste ta det lugnt på helgerna som student. Faktiskt.

Nu ligger jag i min egna säng och kollar på massa filmer. Nu senast blev det " I love you, Phil Morris". Hur någon fick den till att bli en komedi förstår jag inte riktigt. Tyckte bara den var tragisk och hemsk. Tror jag grät typ 10 gånger, helt i onödan. Gud så dumt.
Ska kolla på Beck nu istället, de filmerna kan man alltid lita på. Även om de inte är sådär superbra så blir man aldrig vare sig besviken eller chockad över dem.

Imorgon blir det full rulle från morgon till kväll, känns det som. Ska fixa hemma inför en lägenhetsinspektion på måndagen, plugga med en kompis och sedan avsluta dagen med grillning hos svärmodern. Tror faktiskt att det blir en riktigt bra dag.

Tänkte att ni kanske ville veta vad det är som lever rövare i min mage, fick nämnligen reda på könet igår.
http://babybaker.bloggproffs.se

Har min kära FotoJohan här hos mig just nu. Inte träffat honom sedan i höstas så det är jättekul att han faktiskt tog sig tid och kom ner. Har sprungit runt på stan i spöregn och shoppat massor åt honom och ätit på Gröna Grodan. Deras sallad, jag säger bara det, gå dit. Sjukt gott!
Vad vi ska göra resten av hans vistelse här är rätt öppet. Känns som att Örebro är rätt tråkigt att besöka. Men vi hittar nog på någonting.

Nej, nu ska jag baka gräddtårta och sedan blir det Narnia. Ha det gott!

Hade världens flummigaste föreläsning igår. Läraren hade ingen koll och lyssnade framför allt inte på oss elever.
Här har ni några av händelserna från gårdagen som jag la på minnet;

Läraren: Så, vad blir trycket i lungorna då?
Elev: eehm....2?
Läraren: Ja, precis. 3. Mycket bra!

Läraren visar upp en bild på något som tydligen ska klargöra för hela föreläsning men som ytterst få förstod. Han pekade lite med sin pekpinne och illustrerade;
- Här har vi då glatt muskulatur, där har vi en slemhinna och här har vi...ett stort svart sträck.

Idag har vi EKG-laboration. Jag känner att det kan bli rätt roligt. Faktiskt. Undra om man får se ungens hjärtaktivitet samtidigt?!

Annars har jag tittat på unga mödrar. Där kan man också hitta en del roliga kommentarer. Exempelvis; Man får se en familj med två döttrar, en fet morsa och en tystlåten kille. Kommentatorn säger efter en stund: "Efter två inbrott i sitt gamla hem är båda nu sjukskrivna för depression".

Jag tror inte jag är helt normal. Nu har jag varit utan alkohol och riktiga fester i drygt 3-4 månader. Jag kan inte sluta tänka på det. Jag vill bara få supa mig riktigt redlöst, jättesuperfull och dansa, skrika och vara allmänt party. (Ja, jag vet att jag ska ha barn och blablabla. Jag ångrar ingeting och älskar min unge mest av allt i hela världen. Men lite av sitt gamla liv måste man få sakna. Basta)

Idag blir det så lagom mycket party. Jag är visserligen ledig, så jag ska inte klaga. Men här i stugan blir det till att rengöra fönster, städa resten av skiten, diska, handla och avsluta kvällen/natten på mitt hotell. Ska faktiskt bli skönt att komma ut lite och faktiskt göra någon nytta. Göra jobbet lite lättare för min chef. Ja, det ser jag fram emot. Sedan är ju lite extra klirr i kassan inte helt fel nu till juni. Man får bara halva studiebidraget. Undra vem pundhuvudet är som kom fram till det beslutet?
Är det meningen att man faktiskt som student ska tvingas jobba i slutet av terminen? Att man ska utbilda sig, plugga till svinsvåra tentor OCH jobba för att klara sin första sommarmånad? Helt sinnessjukt. Usch.
Jag hatar att vara beroende av pengar. Hatar.

Mr.Casino, kan vi inte bara flytta till en djungelhydda och leva lite romantiskt i harmoni med pytonormar, pumor och apor någonstans där det alltid är varmt och fuktigt och allt är gratis?! Tror det är en fin miljö att växa upp på. Tänk bara på Tarzan, han verkade inte må så särskilt dåligt. Inte Mowgli heller, för den delen. Sugen?

Brasilien, Amazonas, kanske?

Skolan har återigen dragit igång på allvar efter tentan i tisdags. Nu är det massa nytt som ska in och förhoppningsvis stanna. Tempot känns alldeles galet, men vi studenter får ju hålla minen och försöka vårat bästa.

Just, en rolig grej som hände på tentan, eller kön på väg in till den. På väggen står det; Efternamn K-Ö. Tjejorna bakom mig diskuterade vad detta kunde innebära (som att det inte var uppenbart nog liksom...)
Tjej 1: K-Ö? vad menar de med det?
Tjej 2: Körkort såklart.
Tjej 1: Ja, det är klart.
Själv står jag framför och gör mitt bästa för att hålla minen. Får de brudarna godkänt på tentan men inte jag, ja då ger jag upp hoppet för mänsligheten på riktigt.

Nu är det såhär, jag har en god vän (skåning, visserligen...) som försöker besegra prostatacancern. Har ni en 50 lapp över så tycker jag att ni ska ta och skicka ett sms för att rädda de stackarna som lider av detta. Faktiskt mycket vanligare än man tror.
Denna pengainsamling pågår fram till och med 28 maj, så ni har ett tag på er. Men varför vänta? Hjälp min kära vän Marcus, hans mustasch och hans kamp mot prostatacancern.

SMS:a BESEGRA 2748 till 72988 för att skänka 50 kr till insamlingen. Om du skriver in ditt namn efter insamlingens idnummer kommer det att synas på gåvan. Annars blir din gåva presenterad som anonym.
Exempel: BESEGRA 2748 Johan Ek.

Det vankas ett tredje ultraljud här om ungefär en vecka. Pojkvännen har tydligen en lite röstning som pågår i sin blogg, så jag vill ju inte vara sämre.
Ni kan alltså gissa kön på andra bloggen; http://babybaker.bloggproffs.se
Självklart kan ni gissa här också, det spelar ju ingen roll alls egentligen.

Själv gissar jag på att det blir en flicka. Men det är ju jag det. Verkar inte vara någon som tror som jag...Ska fråga mamma, hon brukar vara på min sida.

Annars? Jo, tentan imorgon kommer bara närmare och närmare. Paniken har börjat lägga sig. Tror jag har förlikat mig med tanken på att kugga så det känns okej.
Jag har tappat bort min almanacka också. Dvs, jag har ingen koll på någonting. Jag förlitar mig helt och fullt på den där boken. Nu är jag lost. Vad ska jag göra? Vem är jag? Var ska jag vara? När? Hur?

Gud vad jag saknar Mr.Casino. Alldeles hejdlöst ibland. Speciellt när man ska sova. Var är mina Godnatt-sms? Usch, men det här är nog nyttigt. Att sakna honom lite emellanåt. Att inte ta honom för givet. Att få lite distans till allting.
Men det är lite jobbigt att varje gång man stiger upp på morgonen, tar en dusch och att då se M <3 J inritat i imman i speglarna. Eller, jobbigt är fel ord. Det känns ju bra. Att det finns kvar. Jobbigt att han inte är här bara.

Snart har tankarna lagt sig. Snart kan vi börja om från början igen.

Valborg blev en flopp, större än alla andra floppar. Hade först en massa förslag och alternativ över vad jag skulle göra, men blev fast hemma då alla bangade och dissade. Nå väl, familjen var ju där med mig iallafall. Men ingen årlig majbrasa, ingen årlig kalasfylla.
Bara jag, min familj och "Så ska det låta".

Dagen skulle egentligen gå till att tentaplugga men lägenheten såg ut som en knarkarkvart. Blev till att tvätta, diska och städa istället. Eller "också" kanske man ska säga, plugga måste jag ju göra. Lite iallafall. Efter tisdag kan det vara okej att ägna kvällarna åt annat.

I am trying not to tell you
But I want to
I'm scared of what you'll say
And so I'm hiding what I'm feeling
But I'm tired of holding this inside my head

Efter att ha andas några dagar så känns det redan mycket bättre. Lugnare. Fokus kan flyttas från alla bråk och tjafs till att helhjärtat satsa på den kommande tentamen och det behövdes.
Har suttit dag och natt, bokstavligt talat, med den här jävulska skrivningen. Och ändå så känns det som att jag har legat på latsidan och att alla andra utklassar mig i kunskap kring ämnena. Förhoppningsvis ploppar allt jag läst upp just i rättan tid. Man kan ju ha tur.

Ikväll är det ju, som alla känner till, valborg och jag har ingenting planerat. Jag har en nyinköpt klänning från rean som jag tänkte ha på mig. Men inte en enda inbjudan har ramlat in. Vad är det med folk? Festa i Kil och Frövi, var är världen på väg?
Nej, blir nog att tvinga sig på ett gäng och bara kolla på brasan ihop. Somliga måste ju sova sen. Tragiska liv.

Jaja, nog klagat. Hem till mamma och håra ner nya klänningen nu. Ha det!

Tentamen närmar sig med stormsteg och jag kan helt ärligt säga att jag aldrig, någonsin, varit såhär stressad förut. Och då har jag ändå arbetat en säsong på Grönalund under högtryck.
Men att veta att man förmodligen kommer misslyckas med något man brinner för. Det enda man faktiskt satsat helhjärtat på, det tar emot. Varje liten cell i min kropp försöker förstå, försöker ta in allt som läses eller lyssnas till men det går inte. Det fladdrar förbi.
Mentalt har jag nog redan gett upp. Insett att anatomin och fysiologin har besegrat mig. Men jag försöker ändå. Flertalet timmar varje dag. Någongång ska det gå. Man har ju fler chanser att lyckas.

Jag försöker vara positiv, men just nu är allting rätt så jobbigt. Därför orkar jag inte skriva här så mycket som jag kanske egentligen brukar, vill och önskar.
Snart vänder det.

Nu; Affären.


(Örebro, en morgon efter nattpassets slut)