För stunden känner jag djup kärlek till alla datanördar. Jag skulle göra nästan vad som helst för att ha en i min närmaste närhet. Sådär precis brevid min bärbara, totaldöda dator.
Men nog om den, den är lika död som den var nyss och kommer förmodligen vara lika död imorgon.

Idag har jag sprungit runt ( okej...det var en överdrift, jag tog bussen) på marieberg för att hitta någon vänlig själ som kunde hjälpa till. Mjo, för 2000 kronor var de mer än villiga att hjälpa till. Nix pix, sa jag och tog min dator under armen och hoppade på närmaste bussen hem. Eller ja, efter att jag köpte ett par sjukt snygga skor då alltså.
Efter denna lilla utflykt har jag legat utdöd i soffan med feberfrossa, rinnande näsa och halsont.

Frågan kvarstår; Vem fan sitter och perforerar min voododocka? Och när ska oturen ta slut?

Kvällen ska spenderas framför tv:n med obegränsat antal tekoppar, ostbågar och Greys anatomy-start.

Imorgon tänkte jag ha en liten frågestund. Det vore väl roligt?! Så, börja fundera över vad ni vill veta om mig eller ja, om vad som helst så tar vi det imorgon.

Nu är det såhär. Jag är lite små ledsen. Min dator, min allra bästa vän, håller på att ta livet av sig och jag kan ingenting göra. Jag har prövat trycka på alla möjliga knappar på Linus order men ingenting verkar fungera. Skärmen är lika svart som innan. Någon som förstår sig på sådana här plåtburkar så jag kan få hjälp?
Vill verkligen inte lämna in den. Har för mycket grejor på som verkligen inte får komma bort...


Här har ni iallafall ett sjukt bra musiktips så jag inte bara låter deppig och dryg:
http://open.spotify.com/track/2xoAwXycjlcekNLPHxqUvB

" Ett namn kan betyda så mycket. En identitet."

Yesbox, mina vänner. Idag har man namnsdag. Grattis till mig!
Min mamma har alltid vara supportande vad gäller mina intressen och mina framtidsdrömmar. Så, dagen till ära hade hon köpt en fin, rosa liten bok med titeln "Sex och kärlek". Fin gest tycker jag!
Nu ska jag alltså läsa och lära mig allt. Om inte för min egen skull så för vänner och kanske framtida patienter. Min mamma är bra hon.

Idag ska jag iväg och leka med min Ida som jag inte träffat sedan i våras ( om man bortser från den kvällen då vi var på björnstugan...men det var också länge sedan). Vad vi ska hitta på har jag ingen aning om, men för mig räcker det bra med att bara ta en fika och uppdateras kring vad som pågår i hennes händelserika gymnasieliv.



Hej.

Idag undrar jag lite över vem som totalkrossar mig med en voododocka eller liknande idag?
Dagen började med att jag fick packa ihop halva lägenheten, kanske inte sådär dunderjobbigt men jag är lat och har ett hemskt morgonhumör. Därefter fick jag sms om att min kära kamera hade anlänt till AudioVideo och att jag kunde hämta den, sagt och gjort. Jag packade med största möjliga lycka upp min kamera. Satte på den. Tog kort. Insåg att den bara har minne nog för 3 kort. 3 kort. Det var nog de mest bortkastade 900 kronorna jag lagt ut på någonting. Så, den åker tillbaks till lagret.
Till lunch tänkte jag gå ut och köpa mig lite mat. Men eftersom att oturen har bestämt sig för att jävlas med just mig idag så gick det inte så bra. Vår dörr låser sig direkt då man stänger den och jag glömde mina nycklar på insidan. Även mobilen blev kvar. Jag fick helt enkelt sätta mig ned i trappan med min mat, mina tidningar och min nyinköpta bläckpenna för att fördriva 4 timmar i ensamheten.

Så, vad mer kommer hända? Jag väntar med spänning.



( Tills dess bjuder jag på en rolig bild)

Vi håller, som jag skrev tidigare, på att flytta. Oavsett hur många gånger jag nu har flyttat på mig så hittar jag alltid nya saker jag glömt bort. Idag var det Farmenfilmer, gamla skolkataloger och ett häfte med sjukt roliga skämt. Varför jag skrivit upp alla skämt jag hört och varför jag sparat dem kan jag inte svara på. Men, jag tänkte dela med mig av de som får mig att gråta av skratt.
Och för att varna er lite innan, jag är känd för min otroligt dåliga humor. Däremot tar jag lite illa upp om ni inte drar lite på smilbanden åt dem. Och om någon av er läsare har roliga historier på lager, släpp ut dom i kommentarsfältet vet jag!

Hellre råg i ryggen än säd i byxan.
Hellre lite kattpiss i salongen än en kass pitt i kalsongen.
Hellre en back i hallen än ett hack i ballen.
Hellre en bollkalle i kanalen än en kall balle i analen.

Din mamma är så fet att hon hittade olja när hon bar högklackat.

Varför bar norrmannen en bildörr i öknen?
- för att kunna veva ner rutan när det blev för varmt.

Alla barnen klarade sig över vägen utom Johanna, för rattfyllot hann inte stanna.
Alla barnen stack varandra med gafflar utom Siv, henne stack de med kniv.
Alla barnen sprang från det brinnande huset utom Sofia, hon var lucia.
Alla barnen var med i fotbollslaget utom Sten, han hade inga ben.
Alla barnen fick beröm av sin far utom Saga, hon fick aga.
Alla barnen skriver sitt namn utom Peter, han vet inte vad han heter.
Alla barnen var friska utom Lydia, hon hade klamydia.
Alla barnen hade kådis utom Lasse, han hade Icakasse.
Alla barnen stampade utom Katrin, det var hennes kanin.
Alla barnen åt en hamburgare utom Johnny, det var hans ponny.

Så, det var de bästa ur mitt lilla kompendium.

Puh. Partykväll 3 för veckan avklarad. Gårdagen var faktiskt ruskigt lyckad. Förfest på norr med Linus och Sebastian, där fanns även Sofi som jag inte träffat på över ett år. Dumma USA som tar alla människor ifrån vår underbara stad. Hur som helst, därefter drog vi oss mot Frimis för att kolla läget. Där var det fruktansvärt jättetråkigt så jag försökte få med mig gänget till Stället men alla, utom Sebastian, dissade. Vi fick helt enkelt klara oss på egen hand. På "Stället" var det drag. 90tals musik, massa karropiltar och risbergskagrisar samlade och inte minst det trånga utrymmet som gör att man blir helt kokhet. Jag blev lite halvkär i det placet faktiskt.

Idag blir det för en gångs skull lugna gatan hos mig med massa lådflyttande och packande. Galet att vi ska hinna flytta alla prylar till nästa vecka. Men allt går bara man vill, eller hur är det?
Funderar på om man ska försöka styra upp någon form av filmkväll, ifall folk är sugna?

Utöver detta har jag inte så mycket att skriva. Så jag låter bli. Hej!

Party party party. Det är vad livet i Örebro går ut på. Inget ont med det, egentligen. Jag gillar läget just nu.
Igår börjades kvällen med en förfest hemma hos Linus Waerner, som jag inte hade träffat på år och dagar. Ordagrant. Det var verkligen länge sedan. Vi satt där och hade det mysigt till vår chaufför ramlade in och vi stack iväg till Satin. Var höll allt folk hus igår?
Inte var de på Satin iallafall.

Ikväll hoppas jag på lite mer folk ute, om jag nu följer med er så långt. Om inte så håller jag tummarna för att förfesten blir toppen.
Jag har åtminståne köpt lite nya kläder så jag känner mig ny och fräsch för kvällen. Massa färg. Massa glans. Tipptopp!

Em: Katten låter konstigt?!
Mica: Ja, den kurrar.
Em: Va? Är den hungrig eller?
Mica:...

Idag har jag köpt mig en ny kompis. Så söt och fin. Kände att efter förlusten av den gamla behövde jag en ny vän. Jag tar ju trots allt massor med bilder varje dag i vanliga fall. Så, säg hej till polaren som snart kommer hem!

Ojoj, vilket dygn jag har haft.

Igår kom min Emelie hit, som jag har nämnt ett ex antal gånger. Vi begav oss till Jobbmässan för att få lite tips och råd angående arbete i Norge, som vi båda har (hade?!) ställt in oss på. Tanten, eller förlåt, damen som höll i introduktionen släckte nästintill allt hopp i våra små hjärtan. Det mesta hon hade att säga var negativt. Mest för att hon sa att det i princip såg ut som i Sverige när det kommer till oerfarna och outbildade ungdomar. Det är nästan omöjligt med andra ord. Därmed inte sagt att vi inte tänker försöka, för det ska vi väl?!

Hur som helst. Vi bestämde oss sedan för att ta oss en titt på Strömpis senare på kvällen, ett Örebroställe jag faktiskt inte hade besökt innan. Så, vi tog med oss Emma (Emelies vän som studerar i Örebro) ut på partaj. Vilken hit det var! Liveband, uppklädda människor och ja, en allmänt jättebra utekväll. Tack för den, flickor!
( Och, om diskplockaren på Strömpis mot all förmodan skulle läsa den här bloggen så är han mer än välkommen till att höra av sig till mig!)

Dagen ägnade vi åt att springa runt hela, och då menar jag hela staden...inte bara "stan" utan stan. Vi gick från Lager 157 hela vägen till Åhlens. En redig promenad. Och inte fyndade vi något heller. Bättre lycka nästa gång, som det så fint heter.

Imorgon kommer lönen. Innebär det kalas igen kanske? Eller ska man vara duktig och spara en slant på att sitta hemma framför Idol? Fortsättning följer...

Godnatt.

(Bild från igår)

Vissa saker gör mig ledsen. Riktigt ledsen.
När jag känner mig orespekterad och trampad på. Det händer extremt sällan då jag har en ganska stor självdistans och borstar elaka kommentarer av axeln som att de aldrig uttalats.
Vissa saker kan jag dock inte undvika att ta åt mig. När folk jag tycker om, i detta fall väldigt mycket, påpekar att jag skulle vara lätt, värdelös och allmänt utbytbar.
Nu tar jag saken i egna händer och kastar tillbaks bollen av skit. Du är värdelös, du är så jävla lätt och galet utbytbar ska du veta.
Så, nu känns det iallafall lite, aningens, pytte bättre.

Jag är bra. Jag är snygg. Jag är värd något mycket bättre. Jag är värd respekt.

Har snubben i "Skotten i Knutby"-reklamen grova betoningssvårigheter eller tror han på fullaste allvar att serien handlar om en skotsk man som kommer på besök i Knutby, av alla ställen?
Låter fruktansvärt kul hur som helst och har gett både mig och min familj ett par skratt under dagens tvtittande.



Just nu sitter vi alla tre och kikar på svenskdubbade Shrek. Alla repliker låter så ironiska och själva storyn får en helt annan klang än om man tittar på den amerikanska versionen. Jag, för min del, måste säga att den amerikanska slår den svenska med hästlängder. Min kära syster däremot verkar vara av en annan åsikt och tvingade oss andra att titta på den dåliga versionen. Tur för henne att hon är sjuk.

Imorgon kommer min Emelie till staden och vi ska leka på Jobbmässan och Strömpis. Blir att visa henne runt staden hon valde bort för Kalmar, som hon visserligen i sin tur valde bort för att återvända till Stockholm. Hur som helst. Hon kommer imorgon och jag är överlycklig över det!

Nu såhär på kvällskvisten blir jag så sjukt effektiv. Jag borde extraknäcka som nattuggla.
Jobbansökningarna bara väller in hos företagen, oavsett om de vill ha dem eller inte. Det finns inget stopp på mig. Jag ska ha ett jobb och jag ska ha det NU. Eller ja, åtminståne i slutet på veckan. Jag vill bort. Örebro ger mig ångest.
Så, BR leksaker, Macdonalds, AMF-försäkringar, Telia, Strippklubbar...vilka som helst, ta mig. Jag gör vad ni vill, när ni vill. Så länge jag får en slant för mödan så är jag på. Mer än på.

Jag har precis suttit och fundilurat lite över åldersnoja. När ska man börja oroa sig? Oroa sig för huruvida man kommer bli gift, få barn, få sitt drömjobb...när är det okej?
Jag har fått höra att jag är för ung nu iallafall. Men när är jag körd då? 30? 45? Jag vill bara ha en siffra att börja räkna ner inför.

Nu tog energin slut och jag ska lägga mig i bäddsoffan.

Jag tror jag har kommit på det. Varför man är bakfull. Jag har hittat orsaken.
När man är askalas tappar man ju allt vad sinnen heter. Man ser sämre, man hör sämre, man får sämre reaktionsförmåga, man pratar sluddrigt.
När man senare nyktrar till måste kroppen kompensera det där bortfallet. Därför hoppar man till vid minsta lilla ljud, man blir ljusskygg och man mår allmänt sämst för att kroppen ska mobbas tillbaks lite.
Men nu räcker det, baske mig! Jag ligger här, på dag 3 efter alkoholintag, och jag mår fortfarande kasst. Nu tycker jag att kroppen kan återgå till det normala, jag lovar, jag har lärt mig en läxa.

Idag kommer fader hem. Wiho! Ska vara barnvakt åt min lillasyster, Simone, en stund innan han tittar förbi. Solbränd och jävlig. Fast, de har tydligen haft rätt dåligt väder...det var ju synd. Så har jag tur kanske den lilla solbrännan jag har kvar slår pappas. Inte så värst troligt, men det sista som lämnar kroppen är ju hoppet. Mitt finns kvar, i mängder.

Nej, nu har jag ingenting mer att skriva. Hej!

Jag har verkligen tagit till mig allt vad arbetslöshet innebär. Jag har blivit lat, jag har blivit tråkig och framförallt har jag börjat följa all skit på tv. Inte nog med det, jag har blivit beroende av det och jag tycker det är roligt. Program som Idol 2009, Kändisdjungeln, Ensam mamma söker har fångat mig. Jag måste verkligen hitta en hobby. Förslag?

Jag saknar KorvJohan massor. Att gå från att ha träffats varje dag typ hela sommaren till ingenting känns ganska drygt. Ska tvinga hit honom på något vis.
Emelie kommer förhoppningsvis hit på onsdsag iallafall. Vi ska gå på Norgemöte på AMS-mässan. Antagligen kommer det vara tusentals saker vi måste göra innan norgeflytten så vi måste sätta igång planeringen på riktigt typ...nu.

Nej, nu ska jag städa. Hörs!

Usch. Fy. Blä. Jag tror jag är nära döden. På riktigt.
Nu blir det inget drickande de närmsta veckorna, det vill jag lova. Kanske inte ens de närmsta månaderna.
Jag har spytt mig igenom en hel natt, en hel morgon och ja, faktiskt snart ett helt dygn. Jag har kramp i magen. Jag vinglar runt när jag går. Jag skakar. Jag fryser och svettas om varannat.
Jag är helt enkelt mer bakfull än jag någonsin varit, om man bortser från studenten. Men då FÅR man vara bakfull. Nu känns det aningens mer ovärt.
Mer har jag inte att säga om den saken.

Ikväll kanske, kanske, kanske det blir att gå till Njuta för att kika på Smash into pieces. Jag lovade dem så jag ska verkligen försöka. Man kan ju åla sig dit för att säga hej om inte annat. Vore kul att hänga med Clara idag igen också.
Alltid lika kul när vi ses och inser att vi faktiskt inte träffats på år och dagar. Typ när hon hade varit i Usa i ett år och vi träffades, det kändes seriöst som att hon hade varit borta tre dagar. Men så kanske det är när man har varit vänner så länge och vet var man har varandra. Hon är en sådan person som jag verkligen hoppas och tror att jag kommer ha kvar hela livet. Allt annat vore bara dumt.

Nej, nu orkar jag inte sitta längre. Ha det och lär nu av mina misstag!

 

Min pappa ligger på jordens största plus just nu. Inte bara för att jag får bo här när han är utomlands utan mest för att han fixat canal +. Jag har spenderat ett ex antal timmar framför den kanalen under den här veckan. Tror jag har sett Sweeney Todd och Arn minst 3 gånger var. Och idag, idag visar de en av mina absoluta favoritfilmer, Into The Wild.
Ja, vad kan jag säga? Jag bara älskar det.

Ska även ägna dagen åt att städa upp här, åka hem en snabbis för att fixa kläder för partykvällen med Modig, Martin och Frolle och kanske, kanske hinna upp en sväng på stan.

Har suttit och kollat in alla landets högskolor och universitet som erbjuder sjuksköterskeutbildningen. Gud, vad skolor det finns. Vad väljer man? Hur väljer man? Hur vet man var man kommer trivsas? Var de har bästa utbildningen?
Jag tänker satsa järnet på det kommande högskoleprovet så jag får minst 0.9...då kommer jag in på Röda Korset och det är iallafall val nummer ett.

Någon sjuksköterska eller någon som är allmänt jävla bra på sjukdomar?
Min kropp protesterar. Det känns som att den totalvägrar allt jag vill.
1. Jag kan inte äta. Jag mår illa så fort jag tittar på mat. Kanske aldrig varit stor i maten men man borde ju kunna få i sig mer än en skål med mjölk och flingor utan att bli proppmätt?
2. Jag är alltid trött. Oavsett hur mycket jag sover så blir jag aldrig pigg.
3. Jag drömmer som aldrig förr. Konstiga drömmar. Hemska drömmar.
4. Jag får hjärtklappning så fort jag blir varm. Typ om man tar ett bad.

Mycket läskigt och jag orkar fan inte gå till läkare, så hjälp mig bara.

Norska är svårt. Norska är galet svårt att läsa. Jag sitter här med arbeten jag vill söka men jag förstår inte vad de önskar. Jag undrar lite var översättningsknappen sitter. Det sköna är ju att jag inte är ensam om att ha de här svårigheterna, jag och emelie sitter ihop och beklagar oss. Hoppas lite i smyg att vi ska lära oss med tiden. Annars har vi ju alltid engelskan som räddar oss ur det mesta.

Nu saknar jag verkligen Gröna Lund. Vår sammanhållning. Vår lilla familj. Alla gånger vi stod i Pop3 och dansade och sjöng till vi inte orkade mer. De gångerna vi smygåt av sockervadd, mjukglass och allt annat vi kom över. Då vi misslyckades med saker men alltid hjälpte varandra och skrattade bort alla misstagen. Jag saknar det så sjukt. Och jag är rädd att jag kanske inte kan komma tillbaks nästa år.

Folk har haft många åsikter angående bilden i min header. Mestadels bra, så den kommer finnas kvar. Och för er som inte gillar den hoppas jag ni inte känner obehag av att jag sparar den. Jag älskar den och den är väldigt mycket "jag".

Nu ska jag hemåt för att titta på Camp Molloy. Kommer du ihåg, Clara? Det går på tv4 sport 16.00. Gotta see it!
( för er som aldrig sett eller hört talas om det så är det ett tävlingsprogram/dokusåpa om svenskar i Australien som tävlar i olika äventyrsgrenar. Fruktansvärt snygga människor med galen fysik.)
Hej.

Hur kommer det sig att man blir tröttare ju mindre man gör?
De dagarna i somras då jag jobbade över 12 timmar, kom hem och skulle sova då var jag klarvaken. Idag när jag verkligen inte har gjort någonting alls då är jag helt slut. Är det bara min kropp som är helt galen eller har andra samma problem?

Imorse hade jag en såndär mysmorgon. En sådan man hade när man var jätteliten. Man gick upp, drog med sig duntäcket till soffan för att sitta där och äta frukost samtidigt som disneydags kördes på tv:n. Remember?
Jag dissade visserligen disneydags och körde på Rachel Ray. Men mjölken och cocopopsen var med. Funkar alltid när man känner sig gosig och småsjuk.

Har hittat någon form av kollektiv i Norge som vi ska prata lite med. Vore ju skönt om vi alla kunde bo ihop men samtidigt träffa nya människor. Finns en hemsida för svenskar som håller i allt sånt där, hjälper till med jobb gör de tydligen också. Toppen för oss som inte kan och inte vet.


Nu ska jag sova. Godnatt!

Det är i stunder som dessa jag önskar jag hade pojkvän. Stunder då man har feber. Då man känner sig liten och gosig. Det är just då man ska ha en riktigt omtänksam och mysig pojkvän som fixar en kopp te, en bra hyrfilm, massa godis och en stor famn att krypa upp i.
Jag saknar det. I stunder som dessa. Någon som ställer upp, bara för en kväll?

Snart kommer Maria och Jesper hit och leker med mig. Eller ja, snart och snart. De skulle kommit för typ 2 timmar sedan men har inte fått arslet ur vagnen än så vi får väl se när de klampar in. Jag tänker åtmindståne inte röra mig en milimeter på helaste kvällen. Jag ska bara ligga här, i soffan och mysa.


Hejs.

Man vaknar antingen alldeles för tidigt eller alldeles för sent. Man äter någon värdelös frukost så som en chipspåse eller något annat spännande som blev kvar kvällen innan. Därefter sätter man sig framför datorn eller tvn för att spendera ett ex antal timmar framför något givande.
Ja, sedan är dagen slut.

Jag blir så sjukt rastlös. Jag klättrar på väggarna och vill bara ut. Ut och arbeta. Slita. Slava. Jag vill tillbaks till Gröna Lund. Till mitt Stockholm. Till mina allra bästa. Till de människorna som gör mig lyckligast i världen. Dit vill jag.

Nu ska jag ta mig i kragen och ringa han snubben som har koll på utlandsjobb. Hoppas han har något vettigt att säga så jag snabbt kan påbörja min planering. Helst innan jag blir deprimerad av tristessen.

Hejs.

Nackdelar med att sola topless:
1. Man flagnar. Som fan. Vilket kan se ut som någon hemsk sjukdom.
2. Man får känsel i bröstvårtorna. För de som inte haft det innan alltså. Mitt enda fysiska minne av gymnasiet är nu alltså borta...
3. Man ser inte lika brun ut, då man inte har de där bikinilinjerna som alla vill skylta med.

Nej, vid nästa resa behålls överdelen på. Hur tråkigt den än är.

Ibland undrar jag om jag är sjukt gammalmodig. Eller alldeles för principfast. Jag tål inte med folk som gör saker som är helt logiskt för mig att INTE göra.
Nu tänkte jag främst på att vänner som dejtar sina vänners föredetta. Jag har varit med om detta ett ex antal gånger. För mig, personligen, är detta det största "nonono":et någonsin. Som en klok vän en gång sa; "Det är som att ta upp någon annans tuggade tuggummi från marken. Äckligt!". Ja, jag vill minsann inte vara buksvägerska med mina vänner. Det finns galet mycket killar i världen, tillräckligt många för att vi ska slippa dela.

Det var nog bara det.

Förövrigt älskar jag, fullkomligt äääälskar, att Spiderchick har fått sin bebis. Så underbart!

Planer smids, drömmar kan bli till verklighet. Emelie kommer hem, vi drar till Norge. Vi tjänar massor med stålar som vi lägger på en resa, far far far away. Resan går till New York, Fiji, Sidney, Phuket, Johannesburg, Rio de janeiro, London. Ungefär så långt har vårat planerande tagits.

Nu återstår alltså att hitta jobb i vårat kära grannland. Ett arbete som ger oss guld i stora mängder. Eller ja, så stora är det väl egentligen inte. 50 000 är väl ungefär vad våran resekassa får komma upp till, via Kilroy. Inget orimligt. Det är ju ändå en resa på ett ex antal månader.
Vi hoppas också på att få med oss ett gäng glada resekamrater, vilket drar ner en massa på kostnader då man delar på matkostnader, köper gruppbiljetter och så vidare. Är du sugen är det bara att höra av sig, med andra ord.

Har ni tips på arbeten i Norge får ni också höra av er.

Nu ska jag in i duschen och sedan börja min dag. Hej!

Varför ber vi folk om hjälp när det gäller saker bara vi kan påverka?
Jag gör det. Du gör det. Alla gör det. Och det är lika dumt varje gång man tar till andras hjälp.
Jag har varit kär i samma person under väldigt lång tid. Jag vill inte vara det så jag ber alla om råd. Antingen till att glömma, till att få honom eller till att bara nöja mig med situationen. Detta istället för att ta tag i problemen själv och göra det som alla egentligen vet att jag måste, men inte vågar säga. Man får alltid höra lögner. " Klart han vill ha dig, han har bara svårt att visa det...", " Mica, Ge honom tid. Han är nog bara rädd för förhållanden" eller "Alla ser det ju, han är kär dig också". Detta trots att det inte stämmer, trots att han inte alls vill ha mig, att han inte alls är rädd eller behöver tid. Trots att han för länge sedan bestämt sig och varit öppen med det hela tiden. Så snälla vänner, ljug inte mer för mig.

På det här viset håller även många vänner på. Och jag är lögnaren i den sitsen. Jag är precis som tjejerna i filmen " He is just not that into you". Jag peppar fast jag vet att det är kört. Inte varje gång, självklart. Men ofta.
Så, för er skull, kära vänner, ljuger jag. I fortsättningen tänker jag bara göra det om jag vet att ni skulle bryta ihop totalt om jag inte ljög. Säger jag sanningen så är det för att jag vet att ni klarar av den. Bara så ni vet.



...Jag saknar Stockholm. Bautamycket.

En liten kul notis är ju att det bara blir fler och fler läsare som stannar hos mig. Ni börjar närma er tre-siffrigt. Det gillas skarpt!



Andra saker ni kan anteckna i intresseblocket är att jag saknar den olidliga värmen på Kreta och att jag ska börja använda högklackade skor, för fy sjutton vad snygga ben man får av dem!

Vissa saker tycker man ju att man inte ska behöva förklara för folk. Men människor är sjukt nyfikna och ger sig verkligen inte oavsett hur många gånger man svarar på deras frågor. Först när de får ett tillfredställande svar är det bra nog.
Så, nu känner jag att jag kanske ska förklara mig lite, även om jag inte tycker mig behöva göra det egentligen. Svar på era frågor lyder som följer ( och förlåt om ni inte blir nöjda)
1. Är jag och Johan Peters tillsammans?
Nej, nej, nej och åter nej.
2. Är jag kär i honom?
Nej, jag är inte kär i honom. Däremot tycker jag galet mycket om honom och skulle inte klara mig utan honom.
3. Skulle jag bli avundsjuk om han träffade någon annan?
Ja, det skulle jag förmodligen. Vi har varit på G och jag har känslor för honom. Dessa känslor är dock inte starka nog för ett förhållande men heller inte svaga nog för att de ska gå obemärkta förbi.
4. Vad tycker han då?
Det är verkligen ingen fråga jag kan svara på. Fråga honom.

Så, då var frågestunden över och alla är besvarade och framtiden får visa vad som händer härnäst. Nu vill jag inte höra mer frågor om detta.

Nu; Undvika Henriks hemkomst, åka till beste far och hämta nycklar till hans lägenhet och sedan eventuellt dra ut på partaj i Örebro.

( Förövrigt var Singing Bee igår ganska roligt, trots all dödtid.)

Nu har Mica varit ambitiöst och bett Tobbsi om hjälp till hennes blogg. Han fick guida mig genom stilmallsdjungeln och till sist fick jag till en liten header. Inget supercoolt men lite roligt iallafall.
Tyvärr verkar det bara som att de med explorer kan se den, så ni med andra internet får väl nöja er med att "bara" läsa min blogg, utan nakenbilder på toppen.

Idag blir det Singing Bee med mamma, Johanna, Maria och mig själv. Hoppas det blir lika roligt som vi förväntar oss. Om inte annat så får vi gratis fika, och det är ju aldrig fel. Sedan hoppar vi på bussen för att flytta hem temporärt.
Söker alla jobb jag kommer över för stunden faktiskt. Allt ifrån Macdonalds till lyxkryssningar i indien. Förhoppningsvis flyttar min Emelie hem igen och följer med mig utomlands. Så kanske man inte får säga med tanke på att hon är i Kalmar och gör det hon vill, men jag saknar henne. Massor. Hoppas lite i smyg.

Satin på fredag. Jag och Martha ska göra staden osäker. Och vi hoppas på sällskap. Oscar har åtmindståne sagt "kanske" och det räcker för idag.

Nu; pajbakning.

Jag blir så trött. Jag blir så trött. Nu har jag suttit i 6 timmar på en introduktion för Hotell/RestaurangFacket. Där togs det upp alla fel Gröna Lund har gjort under sommaren och hur blåögda vi arbetare har varit under tiden vi varit anställda. Klart vi blivit lurade. Men det visste vi väl alla om innan vi började?
En lön på circus 80 kronor i timmen för att slava på ett nöjesfält, är någon då chockad över att de fular sig även på andra punkter än på lönefronten?
Nej. 
Jag blir trött på att folk ska klaga hela tiden. Visst, jag kanske inte har varit supernöjd med mitt sommarjobb men det var ett jobb som gav mig en inkomst. Jag fick erfarenhet och kommer garanterat ha lättare att få jobb i framtiden. Om det nu var så jävligt, varför sa ni inte upp er direkt för då? Istället sitter ni nu och snackar massa skit bakom ryggen på cheferna. Ta det med dem istället. 

Geees.

Singing Bee och hemresa till Örebro imorgon. Ska bli ruskigt skönt att komma hem ett slag. Om än bara för någon vecka. Sova ut i min kolsvarta källare och gosa med mina katter. Ladda om batterierna. Det behövs.

Satin på fredag/lördag?

Hejs. 

Över en vecka har förflutit sedan jag senast skrev så ni får en snabbresumé över det som hänt.

Söndag- Vi åkte iväg till Arlanda vid 14-snåret för att vara i tid till vårat flyg som skulle lyfta vid 17.30. Första vi får reda på när vi kommit fram är att planet är 90 minuter försenat. Kul start på resan. Hur som helst så löste sig allt med våra minderåriga medresenärer och vi kunde i lugn och ro traska runt bland arlandas enorma butiksutbud. Flygresan gick som på räls och vi anlände i Heraklion vi 23-tiden. Där efter gick vi i princip direkt till sängs för att svetta oss igenom natten.
Måndag- Sol, bad och allt annat som solresor innebär. Billiga drinkar satte lite guldkant på förmiddagen och resten av dagen fortsatte i festandets spår. Vi mötte två svenskar och två danskar som kom att bli våra resekamrater under hela resan. Dessa tog oss runt på Hersonissos klubbar/pubar och vi blev lite lagom berusade allihop. Natten avslutades på strippklubb där KorvJohan fick sig en privat strippshow i födelsedagspresent. Glömde visst nämna att detta var dagen då han blev 19 och därmed nästan man. Då får man kosta på sig.
Tisdag, Onsdag, Torsdag- Sol, bad och lugn och ro.
Fredag- Vi bestämde oss för att göra en liten utflyckt för att leta maskeradkläder åt mig. Destinationen blev Heraklion, även kallad Kretas huvudstad. Vi traskade runt i värmen och letade efter öppna butiker, men större delen av utbudet hade siesta just när vi kom dit. Inga kostymer hittades men Maria och Johanna fyndade en hel del snygga partyoutfits. Så resan var väl inte helt i onödan ändå.
Lördag- Sol. bad och mer sol och bad.
Söndag- Dagen för hemresa. Vi la oss vid hotellets egna lilla pool för att spendera en sista dag i solen. Timmarna segade sig förbi och vi gjorde absolut ingenting. Trots detta lyckades vi nog alla bränna sönder oss. Till sist kom vi iväg, om än 30 minuter försenat.

Kortfattat; Resan var till belåtenhet och i det stora hela var det en underbar resa som jag kommer minnas.

Utöver detta har jag även varit på Stjärngalan, personal-avskedsfesten på Gröna Lund. Som Jane kände jag mig riktigt partysugen och kvällen var den bästa på mycket länge. Alla arbetskamrater kommer saknas och jag känner mig nästan lite sugen på att jobba även nästa år. Men vi får se.
Ja just, jag har också bestämt mig för att skita i arbetet som barnflicka och istället söka arbeten runt om i världen, Norge framförallt. Här ska tjänas pengar innan pluggandet ska dra igång.




Hejs.