Slutet är nära.

Kom precis på att det bara är 5 månader kvar tills jag flyttar uppåt. Tur att man valde kurser där man är garanterad en plats. Känns lite läskigt dock, stort steg liksom. Jag som inte ens varit helt själv en vecka ens...men jag ska klara det. Jag har ju kompisar och ni får banne mig komma och göra mig sällskap en massa. Annars kommer jag förmodligen bli ännu mer konstig än jag redan är.

Skoltrött är väl ett ord som skulle beskriva mitt liv just för stunden. Har muntliga i svenska nästa vecka samt två naturkunskaps prov och musikalgenomdrag. Jag ser inte riktigt fram emot det. Kan dom liksom inte sprida ut sakerna lite? det blir alltid såhär efter ledigheter. Piss på skolan.

Ska hursomhelst hämta min studentmössa idag;D så jävla taggad på studenten!!!

Hej.

I was the one you always dreamed of
you were the one i tried to draw
how dare you say it's nothin to me
baby, you're the only light I think  ever saw

I made the most of all the sadness
you'd be a bitch cuz you can
you try to hit me just hurt me
so you leave me feelin dirty cuz you can't understand

We're goin down
and you can see it too
We're goin down
and you know that we're doomed
my dear
we're slow dancing in a burnin room


Umeå, next.

Nu har jag bestämt mig. Så skönt att ha sin framtid klar, eller ja, åtminståne höstterminen och det räcker bra för mig just nu. Umeå, here I come. Får bli lite strökurser först och sedan tar jag tag i sjuksköterskeutbildningen till våren istället.
Har dock lite svårt med kyla men jag hoppas att jag får sällskap av en liten varm och mjuk valp som kan värma upp mig när det blir för kallt. Annars kommer jag överkonsumera te och varm choklad. Bara så att ni vet...
Om ni var ännu mer intresserade utav min kommande resa uppåt i landet så kan jag berätta att jag kommer läsa "Etik i sjukvård" och "Identitet, Samlevnad och sexualitet" för att i framtiden kunna imponera på arbetsplatser;)

Nu vet ni vart ni hittar mig i höst iallafall.

Hej.

( Btw, jag hörde Jens ta av sig kläderna i telefon igår...mohaha)


Påsklov.

Haft ett väldigt bra lov måste jag säga. Har varit ute med kompisar nästan varje kväll vilket har gjort att jag har varit på bra humör jämt. Festen i fredags var ju lätt höjdpunkten på lovet. Förfest hos Burén med massa roliga människor. Vi lekte lekar och hade så himla mysigt. Krogen struntade några av oss i och låg istället i sängen och mös allihop. En riktig toppenkväll I must say.

Nackdelen med att vara uppe hela nätterna är ju att dygnsrytmen fuckas upp väldigt. Har inte kommit i säng förns tidigast 3-4 dom här dagarna. Inte bra för skolan som börjar på onsdag igen...Får försöka mig på en tidig kväll idag:P

Nej, nu ska jag börja skriva på min inre monolog.

Hej.


Jag vet faktiskt inte om ett förlåt räcker.

Long time no see.

Jag har inte skrivit på ett tag nu. Har egentligen inget att skriva nu heller, men nu har jag så tråkigt att jag hamnade här utan att ha något alls att berätta. Lovet har börjat bra, eller ja, nu är vi ju i mitten. Första halvan har varit bra då. Har träffat mina fantastiska vänner, chattat med sjukt mysiga människor och underhållt mig med läxor för musikalen som sätts upp nu i Maj.

Har jag berättat om den, btw? "Framgångskonsulterna" heter den och handlar om tre gäng som kämpar om ett kontrakt på en miljövänlig motorcykel. Det är sjukt svårt att förklara handlingen så det är nog bättre att ni alla betalar en slant för att se den när vi är klara istället;) Den är väldigt rolig kan tilläggas.

Nää, nu ska jag inte plåga er mer med mitt tråkiga inlägg. Godnatt Sverige.

I had a dream.

Jag hade precis en sån underlig dröm. Jag drömde att jag var barnvakt åt Antons småsystrar, vi var ute i skogen och åkte pulka mitt i vintern ( bara det är ju jävligt skumt med tanke på att det där med pulka inte är min grej). Ena flickan åkte rakt ut på en isplätt och ner i vattnet. Jag var modig nog att hoppa ner och rädda henne. Yay.
Anyway, vi åkte tillbaks för att få lite mat i magen och sånt. Anton var hemma och jag försökte få honom att hålla mig kvar för att jag hade räddat hans syster. Gick dock inge bra...men ändå.
Lite kul sådär att jag kämpar för honom även i sömnen och dessutom försöker utpressa honom. Låter ju bra^^
Aint gonna happen so dont you worry;) Eller jo, jag kommer ju kämpa och definitivt rädda hans syster om det behövs, men inte använda sånna medel för att få honom att stanna hos mig...

Igår hade vi lite myskväll hos Hampe. Så sällan vi gör sånt numer. I ettan o tvåan umgicks vi typ hela helgerna. Spelade poker, sjöng kareoke, drack massa sprit och bara hade det jävligt gött. Nu får vi börja med det igen tycker jag. Mer mys åt folket!!!

Hej.

Citygruppen.

Hade andra lektionen av 9 för Citygruppen/första hjälpen-utbildningen idag. Blir bara mer och mer taggad för varje gång jag tänker på det. Vill rädda världen, typ. Är fortfarande lite rädd för typ benbrott, men antar att det kommer släppa när man väl kommer till någon stackars krake som råkat ut för ett. Annars känns allt lätt som en pannkaka och kul så in åt skogen. Bara så att ni vet. Kul att man fick med sig Ida också, hon är bra hon<3

Är inne i en väldigt tålmodig period...eller en väldigt tålmodig dag kanske man ska säga. Ingen dag är ju den andra lik när det gäller känslor och humör. Men, idag känner jag mig iallafall stark. Han sa att han inte ville göra slut, då vill han förmodligen inte det och det gör ju allting en aningen lättare för mig som sitter här och väntar på honom. Minsann.

Nej, nu ska jag lägga mig och läsa lite Lessing ( förövrigt är det en bra författare, trots att hon levde på typ...stenåldern?!)

Hej.

5 månader.

Idag känns det tungt. 5 månader sedan jag blev tillsammans med Anton idag. Och vi har pause i 3 veckor...vilket innebär att jag inte får träffa honom idag. Det är sjukt jobbigt om jag ska vara ärlig. Men jag klarar det:) Jag måste klara det...

Ja, vad mer kan jag säga? Ingenting egentligen. Förutom att jag är sjukt kär, fortfarande. Vilket aldrig någonsin har inträffat förut. Att jag fortfarande är kär efter 5 månader, speciellt inte när de senaste har varit ganska jobbiga. Men jag är det. Jag vill inte vara utan honom. Jag vill vara hans, för en lång tid framöver. Just därför ska jag klara av att ge honom tid...så att han, förhoppningsvis, inser att jag är den rätta för honom också. För så jävla roligt jag har med honom och så jävla bra som jag mår när jag ser honom skratta...så vill jag ha det jämt. Faktiskt.
Anton Lööv, du är det bästa jag vet och jag älskar dig så fruktansvärt mycket.

Hej.

Trött på allt.

Jag är så trött. Har ingen ork till någonting. Oroar mig för mormor hela tiden, verkligen heeela tiden. Har man försökt en gång och misslyckats så fortsätter man väl försöka tills man till slut lyckas? Fy sjutton.
Men nu slipper jag iallafall sitta och oroa mig för Anton. Vi har pratat. Vi har rett ut en del viktiga saker och jag har iallafall sagt mitt. Jag kanske gick fram lite för hårt men nu har jag fått ur mig allt. 3 veckor kanske är för lite men jag hoppas att du känner att jag är värd att satsa lite extra på?! Hur som helst tänker jag vänta. Det kommer jag garanterat göra.

Sen är jag bauta förkyld också. Vaknade imorse med träningsvärk i magen och ryggen efter att ha hostat och nyst så himlans mycket den senaste veckan. Fast det jobbigaste med att vara förkyld är att man blir hes, blir man hes kan man inte sjunga. Katastrof för någon som sjunger konstant i vanliga fall och typ lever för att göra det...it sure sucks.
Men, jag har Alex som också är sjukling nu;) Skönt att inte vara helt själv.

Nej, nu MÅSTE jag ta tag i det där naturkunskapsprovet som väntar på måndag. Jag kan nada. Håll tummarna.

Peace out folks.

Jag ber dig.

Jag ber dig.
Känn mig.
Håll mig.
Älska mig.
Kyss mig.
Ge mig en av dina underbara kyssar.
Jag ber dig.
Älska mig för den jag är.
INTE för den du tror jag är.
Jag ber dig.
Kyss mig.
Lämna mig inte nu.
Ta din hand.
Smek min kind.
Smek mig ömt över kinden.
Jag ber dig.
Känn mig.
Känn min smärta och min glädje.
Håll mig.
Håll mig hårt intill.
Älska mig.
Så som jag älskar dig.
Kyss mig.
Precis som jag vill bli kysst.
Jag ber dig...
Försvinn inte nu...

Don't get it.

Just nu förstår jag ingenting. Allting är upp och ner och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Min mormor ligger på psyket efter ett självmordsförsök. Hon, den där lugna, kärleksfulla tanten ville inte leva längre. Hon var beredd på att lämna oss alla i sticket och bara försvinna någonstans. Varför? Jag förstår inte, mormor. Kan någon förklara?

Sedan har jag en pojkvän som inte vill ge mig komplimanger, inte träffas och knappt prata. Varför? jag förstår inte det heller...vad har jag gjort för fel? vad GÖR jag för fel? varför vill folk inte veta av mig längre?...

hej.
RSS 2.0