Jobbat hela helgen och känner mig idag tröttare än tröttast. Fast det är ändå skönt att ha tjänat in lite klirr i kassan.
Igår var det personalfest för oss på Corona. Det bjöds på kyckling och potatisgratäng samt en glassefterrätt och massa cider. Väldigt trevligt och gott. Måste säga att jag har helt sjukt sköna arbetskamrater, även om många av dom ser precis likadana ut, vilket gör det svårt att lägga namn på minnet.
Hur som helst, jag och Erik begav oss hemåt efter all mat och dryck, då vi kände att vi inte riktigt hade tid att stanna när plugget kallade dagen efter. Så, vi gick hem för att mysa lite till en film istället. Eller ja, Erik somnade fem minuter in i den så jag fick mysa själv. Bra var den iallafall och skönt att ha en kväll med lite lugn och ro. Men man ångrar ändå att man inte var med och fick uppleva det omtalade kaoset som brukar uppstå en stund in på Olearys. Hoppas på massa skvaller nästa jobbpass.

Idag blir det tentaplugg till max eftersom att jag har min livs första tenta nu på fredag. Bäst att ni håller tummarna, allihopa! Känns lite motigt att sätta sig ned med tusentals böcker och minst lika många anteckningar. Men sånt är livet, jag måste vänja mig...



Glittra och virvla bort med mig
Upplev stjärnorna på riktigt
Balanserandes på horisonten
Kan vi
Krossa drömmar
Blöda historier om liv vi kunde levt
Bara gudarna velat oss väl

Men tiden band oss så hårt
Och rädslan för att dö blev så stor
Att vi tillslut glömde bort att leva

Nu har man då kommit tillbaks till Umeå efter en toppenhelg hemma i Öret. Hann med ganska mycket med vårat fullspäckade schema, allt hanns med utom det vi egentligen kom dit för. Klippning... Fast det berodde dock inte på varken mig eller Erik utan på tösen som lovat att klippa oss.
Hur som helst. Blev en helg med Gustavsvik, Satin, massa kompisar, Ikea och fika. Jag måste säga att det var vemodigt att åka tillbaks upp igen. Känns så ensamt här när man inte umgås med någon annan utom sin pojkvän. Jag vill ha mina kompisar. Jag vill ha lite variation.
Men, tur ändå att jag har Erik. Honom går det nog inte att tröttna på. Vi har alltid skoj. Men ändå, själva grejen att inte kunna umgås med vänner känns ändå tungt och gör att jag flera gånger tvivlat på om jag egentligen borde vara här. Vi får se vad som händer i vår.

Sitter och surfar runt efter nya kurser att läsa då Kriminologin känns allmänt konstig och alldeles för flummig för mig just nu. Hittade då en sexrådgivningskurs och en flygvärdinneutbildning. Varför kan jag inte bestämma mig för vad jag vill göra med mitt liv?
Vore så skönt att vakna upp om sisådär 5 år och bara ha allting klart för sig. Men, nu är inte det möjligt så jag får helt enkelt tänka efter och följa mitt hjärta. vilket kanske inte går så jättebra...

Plugga och ringa tandläkare nu. Hej!

Snart är jag hemma igen. Snart får jag träffa mina underbaraste vänner. Inte för att jag inte trivs häruppe, för det gör jag, men jag känner mig väldigt ensam emellanåt. Det är svårare att hitta vänner i en ny stad än jag trott. Men jag klarar det ska ni se;) Och jag har ju faktiskt Erik.


Flyget går vid halv 5 så vi anländer i Örebro vid 9 tiden. Sen har vi hela helgen uppbokad från fredagkväll till söndageftermiddag. Stackars Erik som måste slungas med överallt. Hoppas det blir någorlunda kul iallafall;)

Nu måste jag äta frukost och bege mig till seminariet. Hej!

Jag är konstant trött och jag vet inte vad det beror på. Jag skulle kunna somna gåendes känns det som. Hur mycket jag än sover ( och tro mig, mina vänner...jag sover mycket!) så försvinner inte tröttheten. Gosh.

Att studera på universitet är way much harder than I expected it to be. Men det är också så mycket mer intressant och människorna är sjukt mycket smartare. Hoppas jag kommer in i det snart, annars blir tentan svår att fixa.

Annars gör jag väl inte så mycket. Jobbar lite då och då. ( vilket vi har gjort varje natt i en månad imorgon, yay) och spenderar mest av min vakna tid med Sover med min Erik honom eller iallafall hos honom. OCh ja, jag gillar't fortfarande och har inte tröttnat än. Bara att ha honom i närheten gör mig varm inombords. Han är underbar.

Nej, frukost nu tror jag. Sedan Californiacation och Kriminologi. Hej folks!

(ursäkta mitt otroligt tråkiga inlägg...)

När jag började mitt arbete på Corona fick jag varningen att jag antagligen kommer börja hata folk, inte bara fulla människor utan folk över lag. Jag kan bara instämma. Det är faktiskt sant. Människor är idioter. Vem går fram till en arbetande tjej på krogen och frågar: Får jag ta på dig? Varpå jag självklart svarar: Nej?! och ÄNDÅ får man ett par händer tryckta mot brösten. Är detta okej? Brukar det vara så?
Att sedan få en massa skit för att folk inte har vett nog att hålla koll på sina garderobslappar och då tycker att det är MITT fel bara för att jag råkar jobba just där, just då?
Och det värsta av allt, enligt mig själv, folk som står och torrjuckar på varandra i varenda hörn. Get a fucking room!

Nej, jag är inte bitter. Jag gillar mitt jobb, det gör jag verkligen. Men hatet mot människor börjar sannerligen utvecklas. Tyvärr.

Nu bär det mot Willy's där jag och min babe ska köpa en massa mat och tjocka oss, precis som vanligt. Tack och hej, Leverpastej!

Igår drog jag och Erik med oss Robert ut på äventyr. Vi var alla glada och förväntansfulla när vi åkte in på ÖB och minst lika glada när vi lite senare kom ut ur affären med lite smått och gott i händerna. Bilen rullade vidare mot McDonalds där vi tänkte äta lite middag.
Till att börja med var kö:n flera meter lång och gick i slowmotion. Varför? jo, för att de inte orkade öppna en kassa till och för att tjejerna som stod där i den första var lätt retarderade. Hur som, kassa två öppnade efter en lång väntan och vi började beställa. Robert bestämde sig för en ceasarsallad. Till detta fick han en sked med orden: besticken är slut...
Hur i all världen ska en människa skära kyckling med en plastsked?
Vi andra fick våran mat efter att ha väntat medan de låg och grillades en stund.
Jag bestämmer mig sedan för att köpa en glass. Glassen kommer ut med stenhårda "bilar" och smakar vatten. Tack! precis det jag önskat mig.
När vi sedan skulle till att gå behövdes en toalett besökas. Men, den var fullproppad med andra människors avföring och var ej brukbar. Dessutom(!!) gick det inte att slänga skräpet för att papperskorgarna var så fulla.
Nej, usch! Det var ta mig sjutton den sämsta Mcdonalds jag någonsin varit på. Att kalla det McDonalds är nästan för bra. McSämst är vårat nya nickname på stället. Fy!

Hej.

Det Bästa:
1. Att varje dag vakna upp brevid jordens sötaste man.
2. Att mitt livs första seminarium på Kriminologin gick toppen bra.
3. Att det har varit "sommarens sista dag" hela helgen.
4. Att jag har ett ganska roligt jobb som ger lite klirr i kassan, det är bra det!
5. Att jag har en flygbiljett till Örebro bokad för mig och Erik till nästa helg. Underbart.

Det sämsta:
1. Att förkylningen tar över världen och gör alla människor trötta, sura och allmänt sjuka.
2. Att jag har massa plugg att göra, men inte riktigt orkar.
3. Att jobba hela nätterna, komma hem och sedan sova bort halva nästa dag. Fruktansvärt störande.
4. Att tiden går för fort...kan ha med förgående punkt att göra.
5. Att Alice fyller 20 år och jag inte kan vara där och göra hennes dag speciell.

Framtiden:
1. Skriva högskoleprov
2. Söka sjuksköterska till våren igen 15 september.
3. Åka hem till örebro 19/9, för att stanna till 21.
4. Klara av kriminologikursen.
5. Hitta en bra lägenhet att flytta till, som inte ligger mitt ute i ingenstans.

Så, där har ni lite om mitt liv för stunden. Och ja, jag ska bättra mig på bloggskrivarpunkten. Hej!

Som min kära vän precis sa...

"...där det en gång fanns eld finns alltid glöd kvar."

Hösten har sannerligen kommit till Umeå. Den känns inte ens hälften så deprimerande som den brukar göra i gamla Örebro. Här är det nästan lite vackert när det regnar, trots att det är flera grader kallare redan än man normalt är van vid. Tur för mig att jag har Erik att värma mig på.
Något som dock inte är lika charmerande häruppe är den låååånga vägen från busshållplatsen till min nya lya. Den tar ju banne mig inte slut. Att man sedan kommer hem, dyblöt från höstvädret till en lägenhet utan värme gör väl kanske inte saken bättre. Men som sagt, jag gillar läget just nu.

Skolan har dragit igång och det med basta. Har tre böcker att läsa, ett helt häfte med latinska ord att plugga in och kriminologifrågor att besvara till fredag. Yay. Men kriminologin är verkligen helt galet spännande. Tänk så mycket galet svenska rättsväsendet håller på med. Knäppt!

Vad mer kan jag säga? Sitter och väntar på att Erik ska sluta jobba. Hans lägenhet är tom utan honom. Det mesta känns rätt tomt utan honom. Jag har liksom börjat vänja mig vid allt det här nu. Att ha umgåtts konstant i snart tre veckor har gjort allt till en vana jag tycker väldigt mycket om. Att vakna brevid någon så fin, att sitta såhär och vänta på att någon ska komma hem. Jag gillar det. Jag gillar honom.