Hösten har sannerligen kommit till Umeå. Den känns inte ens hälften så deprimerande som den brukar göra i gamla Örebro. Här är det nästan lite vackert när det regnar, trots att det är flera grader kallare redan än man normalt är van vid. Tur för mig att jag har Erik att värma mig på.
Något som dock inte är lika charmerande häruppe är den låååånga vägen från busshållplatsen till min nya lya. Den tar ju banne mig inte slut. Att man sedan kommer hem, dyblöt från höstvädret till en lägenhet utan värme gör väl kanske inte saken bättre. Men som sagt, jag gillar läget just nu.

Skolan har dragit igång och det med basta. Har tre böcker att läsa, ett helt häfte med latinska ord att plugga in och kriminologifrågor att besvara till fredag. Yay. Men kriminologin är verkligen helt galet spännande. Tänk så mycket galet svenska rättsväsendet håller på med. Knäppt!

Vad mer kan jag säga? Sitter och väntar på att Erik ska sluta jobba. Hans lägenhet är tom utan honom. Det mesta känns rätt tomt utan honom. Jag har liksom börjat vänja mig vid allt det här nu. Att ha umgåtts konstant i snart tre veckor har gjort allt till en vana jag tycker väldigt mycket om. Att vakna brevid någon så fin, att sitta såhär och vänta på att någon ska komma hem. Jag gillar det. Jag gillar honom.