Jag har börjat drömma sådana hemska mardrömmar. Det går knappt att beskriva hur verkliga de faktiskt känns när man vaknar upp. Pojkvännen är otrogen, jag blir hatad av alla, folk dör åt höger och vänster och inget går som det ska. Visst har man haft mardrömmar förr, men inte i den här utsträckningen. Varje natt. Det hemskaste är ju att man vaknar skitledsen eller förbannad och med en orosklump i magen. Tänk om det rör sig om sanndrömmar liksom?
Nej, fy.

Igår var vi på släktträff för att möta Mr.Casinos släkt för första gången. Mormor, kusiner, mostrar, morbröder, sysslingar och tremänningar huller om buller i ett badhus i Västerås. Bebisar och barn överallt. Måste säga att jag blev riktigt positivt överaskad, inte en enda människa var jobbig eller störande på något vis. Alla var riktigt sociala och mysiga på alla sätt och vis.
Tror inte jag har hört så många "grattis" på samma ställe, vid samma tidpunkt, i hela mitt liv.
Men mysigt var det, väldigt mysigt.

Nu väntar en bastukväll med mina sommarpojkar. Take care!