Varför ber vi folk om hjälp när det gäller saker bara vi kan påverka?
Jag gör det. Du gör det. Alla gör det. Och det är lika dumt varje gång man tar till andras hjälp.
Jag har varit kär i samma person under väldigt lång tid. Jag vill inte vara det så jag ber alla om råd. Antingen till att glömma, till att få honom eller till att bara nöja mig med situationen. Detta istället för att ta tag i problemen själv och göra det som alla egentligen vet att jag måste, men inte vågar säga. Man får alltid höra lögner. " Klart han vill ha dig, han har bara svårt att visa det...", " Mica, Ge honom tid. Han är nog bara rädd för förhållanden" eller "Alla ser det ju, han är kär dig också". Detta trots att det inte stämmer, trots att han inte alls vill ha mig, att han inte alls är rädd eller behöver tid. Trots att han för länge sedan bestämt sig och varit öppen med det hela tiden. Så snälla vänner, ljug inte mer för mig.

På det här viset håller även många vänner på. Och jag är lögnaren i den sitsen. Jag är precis som tjejerna i filmen " He is just not that into you". Jag peppar fast jag vet att det är kört. Inte varje gång, självklart. Men ofta.
Så, för er skull, kära vänner, ljuger jag. I fortsättningen tänker jag bara göra det om jag vet att ni skulle bryta ihop totalt om jag inte ljög. Säger jag sanningen så är det för att jag vet att ni klarar av den. Bara så ni vet.



...Jag saknar Stockholm. Bautamycket.