För stunden känner jag djup kärlek till alla datanördar. Jag skulle göra nästan vad som helst för att ha en i min närmaste närhet. Sådär precis brevid min bärbara, totaldöda dator.
Men nog om den, den är lika död som den var nyss och kommer förmodligen vara lika död imorgon.

Idag har jag sprungit runt ( okej...det var en överdrift, jag tog bussen) på marieberg för att hitta någon vänlig själ som kunde hjälpa till. Mjo, för 2000 kronor var de mer än villiga att hjälpa till. Nix pix, sa jag och tog min dator under armen och hoppade på närmaste bussen hem. Eller ja, efter att jag köpte ett par sjukt snygga skor då alltså.
Efter denna lilla utflykt har jag legat utdöd i soffan med feberfrossa, rinnande näsa och halsont.

Frågan kvarstår; Vem fan sitter och perforerar min voododocka? Och när ska oturen ta slut?

Kvällen ska spenderas framför tv:n med obegränsat antal tekoppar, ostbågar och Greys anatomy-start.

Imorgon tänkte jag ha en liten frågestund. Det vore väl roligt?! Så, börja fundera över vad ni vill veta om mig eller ja, om vad som helst så tar vi det imorgon.