Jag älskar känslan när helgen är slut och man inser att man har haft den bästa helgen på länge. När träningsvärken i kroppen märks av vid varje liten rörelse, när man kan somna till sitt favoritprogram och när alla berättelser från festen känns främmande, då jävlar har man haft en bra helg.
Jag har på allvar buggat sönder mina mag- och benmuskler. Det tyder på att jag 1. borde börja träna, 2. borde lära mig dansa på ett vettigt sätt där magmusklerna inte dör. I och för sig låg jag mestadels på golvet efter diverse snurrar och steg som gick lite snett. Ironfister får ta det ansvaret att lära mig. Helt enkelt.

Igår var utbildningen inställd så jag tvingade hit mr.Casino på kladdkakebak, mys och film. En perfekt avslutning på en toppenhelg.

Jag har precis suttit och diskuterat huruvida man kan vara vän med expojkvänner/ flickvänner. Jag, o min sida, har relativt bra kontakt med många av mina gamla pojkvänner. Mest för att vi har varit riktigt bra kompisar innan det har blivit mer. Man vill inte förlora hela vänskapen för att kärleken dör. Däremot umgås vi ju inte, vi hörs och håller kontakten bara. Det tycker jag är okej. Men det är ju jag.
Vad tycker ni? Ska man bryta helt alla gånger?

Förövrigt vore det najs med lite kvalitetstid med mina underbara systrar.