Kan nu med sorg, eller ja, säkert något som glädjer andra, att förhållandet med Erik nu är över. Det är verkligen inte vad jag vill. men jag accepterar hans beslut och får nu leva med det. Detta innebär att det alltså inte blir någon flytt till Umeå till hösten, utan att jag stannar i närheten av Örebro.
Ja, jag vet inte riktigt vad mer jag kan säga. Jag har inte så många ord kvar. Mer än att jag vet att jag kommer sakna dig och framförallt tiden med dig. Vi hade kunnat få det att fungera, riktigt bra. Men jag antar att båda måste vilja lika mycket för att någonting ska hålla, och du ville inte lika starkt som jag.

Nu får jag tid att vara singel, för första gången på riktigt sedan slutet av högstadiet. Känns både spännande och läskigt. Vad gör man? Hur gör man?

Hej.