Kåren.

Efter gårdagens förfest hamnade vi på Örebros Kårhus. Kön var längre än längst och bara där började vår opepphet ta över. Efter säkert 30 minuters kötid kom vi nästan enda fram... innan jag tappade min "förlovningsring" vill säga. Sofie och Mica far ner på marken och började leta desperat med massa folk omkring sig. De frågar vad vi letar efter och när de hörde ordet "förlovningsring" började hela kön leta. Tyvärr utan någon större framgång, men lite kul vad ett ord kan göra, hade jag bara sagt att det var en ring hade nog inte en jäkel brytt sig.
Hur som, efter detta kom vi alltså in på kåren. Om jag säger Lågstadiedisco så vet väl alla ungefär vad jag tänker på? Discolampor i regnbågens alla färger, slagdängor från 90talet osv. Ungefär så såg stället ut. Som grädde på moset pratade ingen med oss och priserna var i klass med Klaras.

Summan av kardemumman blir alltså; Inget mer kåren, inga mer svindyra smycken vid utgång och framförallt ingen blandning av spritsorter någonsin igen.

Nu ska jag återgå till "du blir vad du äter" och mys med mina lurvtussar. Hej!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0