Nu är lägenhet uppsagd i Sundsvall. Jag har helt enkelt dissat hela den idén. Det känns bäst såhär. Även om det är lite halvtråkigt att inte få tillbringa lika mycket tid med Jens, Magnus och alla dem som jag egentligen vill. Tur att jag har kvar några av de bästa här hos mig iallafall.

För hoppningsvis ska jag arbeta som barnflicka under hösten hos en familj med en ensamstående mamma och hennes tre små barn. 5, 8 och 11. Känns helt okej måste jag säga. Ska göra högskoleprovet och sätta 0.8 så jag kommer in här på Ersta Sköndals sjuksköterskeutbildning till våren istället, så får det bli.

Filmen i lördags var helt underbar. Year One. Alla människor med min typ av humor borde se den. Jack Black och Michael Cera i samma film, KAN inte gå fel. Helt störda skämt som jag fortfarande kommer på mig själv att skratta ihjäl mig åt. Vill inte avslöja något så se den bara!

Pubkväll och jobb igår var riktigt mysigt. Emelie fick jobba extra så jag bytte till hennes station. Med oss stod Olivia. Som gjort för en galet flummig dag, framförallt när det knappt var några gäster alls på grönan. Dagen bestod mest av sång, dans och en massa prat om inget alls. Lite som att ha en förfest hela dagen ungefär.
Efter passet var det alltså dags för pubkvällen, precis som varje söndag. Lika trevligt varje gång. Blir så glad varje gång jag är där. Vi är som en familj allihop. Eller mer som en klass kanske. En riktig högstadieklass, som Erica brukar säga.
Det stämmer verkligen. Vi älskar skvaller, drama, lek och bus. Dejtar folk, ja då vet alla om det. Bråkar folk, samma sak. Det är galet och jag kan inte annat än att fullkomligt, helhjärtat och verkligen älska det.
( Även fast det kanske inte är lika roligt att vara ett av samtalsämnena på andras lunchraster, men det är ju smällar man får ta...)

Ni får ursäkta mina totalt värdelösa blogginlägg för stunden. Men jag är konstant trött och stressad, vilket inte är det bästa blogg inspirations tillståndet. Håll ut!

Over and out.