Det måste vara något allvarligt fel på antingen mig eller min familj. Jag går upp vid halv 10. Alla sover. Solen skiner och jag vill bara ut på balkongen, jag står bokstavligen talat och väntar på att min syster ska öppna dörren så jag kan smita förbi och komma ut i solskenet. Men Icke. En timme har jag väntat men ingenting händer. Den som vågar väcka henne för min skull kan få mitt påskägg...

Idag väntar träning med Henrik, om han tar sig upp ur sängen vill säga, sedan är dagen väldigt oplanerad. Jag hoppas på ett sms från min Sofie där det står att hon är sysslolös och vill leka med mig, men den jäveln får ju jobba istället. Den som hade sån tur. Så, förmodligen blir det bara att sitta ute i friska luften, kanske ta en picnic och sätta sig i parken utanför? Där har vi ju en idé som inte lät alltför hemsk..den ska jag spinna vidare på.

Ha det så skönt sålänge!