Okej, jag tänker inte hålla tyst längre. Jag måste ventilera mina känslor lite, så nu får ni stå ut eller skita i att läsa.
Nu är det såhär va, och jag vill inte ha massa taskiga kommentarer angående detta, att Mica är vrålförälskad. Inte sådär att man bara tycker om någon lite lagom. Mitt hjärta skriker av lycka och jag sitter som en hund och lyssnar efter om han är påväg upp för trappan. Kul kanske någon tycker, jobbigt tycker jag. För såklart är det en massa problem inblandade...
Men nu tänker jag inte sitta och gråta över dem, utan njuta av de här två dagarna vi har kvar innan han drar till en ö långt bort åt helvete för att stanna till i höst...

H.