Idag känns det tungt. 5 månader sedan jag blev tillsammans med Anton idag. Och vi har pause i 3 veckor...vilket innebär att jag inte får träffa honom idag. Det är sjukt jobbigt om jag ska vara ärlig. Men jag klarar det:) Jag måste klara det...

Ja, vad mer kan jag säga? Ingenting egentligen. Förutom att jag är sjukt kär, fortfarande. Vilket aldrig någonsin har inträffat förut. Att jag fortfarande är kär efter 5 månader, speciellt inte när de senaste har varit ganska jobbiga. Men jag är det. Jag vill inte vara utan honom. Jag vill vara hans, för en lång tid framöver. Just därför ska jag klara av att ge honom tid...så att han, förhoppningsvis, inser att jag är den rätta för honom också. För så jävla roligt jag har med honom och så jävla bra som jag mår när jag ser honom skratta...så vill jag ha det jämt. Faktiskt.
Anton Lööv, du är det bästa jag vet och jag älskar dig så fruktansvärt mycket.

Hej.