Nu sitter jag här igen efter 11 dagar i Luleå. En semester som mest innehöll en massa tvtittande, gos och umgänge. Jag har upptäckt att jag har haft sån fruktansvärd tur. Sån tur att jag nästan börjar undra vad jag har gjort för att förtjäna allt. Att åka upp till Luleå och träffa Jens är bland det bättre jag gjort. Han är allt och lite till. Visst, han har sina dåliga sidor men dom bra väger upp allt och ännu mer. Jo tack, jag har hittat en toppen kille. Verkligen.

Känner mig lite stolt över att jag inte började gråta på Kallax. Det var inte långt ifrån men banne mig, jag klarade det. Kändes sorgligt trots att vi ses igen om en vecka. Sorgligt för att jag inte kommer vakna upp med dig brevid mig, för att jag inte kommer ha en Jens att gosa med, men mest bara för att. För att jag är kär och den käresta bor över 100 mil ifrån mig. Då spelar det ingen större roll om det är en vecka eller flera veckor. Eller jo, nu ljög jag. Det känns bra att jag bara behöver vänta en vecka och inte fler. Men ändå, själva grejen.

Nu har jag Peace And Love-festivalen framför mig. KändisRelaxen väntar på mig. Blir borta fram till på söndag, efter på onsdag alltså. Ja, och sedan är det flytt för hela slanten. Bokstavligt talat. Blir spännande, hur som helst.

Ska sätta mig och...ja, ska iallafall sluta skriva.

Dagens sötaste: Jag tror inte att det är en slump att det regnar när du ska åka hem...