Han kom hit idag. Han kom hit och jag fick äntligen krama honom...äntligen stryka handen genom hans hår och säga att jag älskar honom. För det gör jag. På riktigt!

Jag har nog aldrig sagt det till någon förut. Aldrig sådär. Orden har alltid skrämt mig, som om man med dom orden lovar att för alltid vara tillsammans. Men nu har jag insett att så är ju inte fallet. Älska är att alltid finnas där, att göra allt för en människa och framför allt att man inte vill eller egentligen kan vara utan personen i fråga. Det är vad Älska betyder för mig.

Så, nu har jag en varm känsla i hela kroppen som säger mig att allting kommer ordna sig snart. Och som säger mig att jag kan känna mig trygg, äntligen. Tack Anton, tack från botten av mitt hjärta.