Livet som arbetslös.

Man vaknar antingen alldeles för tidigt eller alldeles för sent. Man äter någon värdelös frukost så som en chipspåse eller något annat spännande som blev kvar kvällen innan. Därefter sätter man sig framför datorn eller tvn för att spendera ett ex antal timmar framför något givande.
Ja, sedan är dagen slut.

Jag blir så sjukt rastlös. Jag klättrar på väggarna och vill bara ut. Ut och arbeta. Slita. Slava. Jag vill tillbaks till Gröna Lund. Till mitt Stockholm. Till mina allra bästa. Till de människorna som gör mig lyckligast i världen. Dit vill jag.

Nu ska jag ta mig i kragen och ringa han snubben som har koll på utlandsjobb. Hoppas han har något vettigt att säga så jag snabbt kan påbörja min planering. Helst innan jag blir deprimerad av tristessen.

Hejs.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0