Skiljsmässobarn?

Man hör ju så mycket om hur illa skiljsmässobarn har det. Jag och min syster har i princip alltid varit det, om man borträknar något år efter Marias födelse.
Jag har tänkt lite kring det och kommit fram till följande. Skiljsmässobarn kan utvecklas på två olika vis; antingen hänger de sig fast vid trygghet eller så kan de inte känna sig trygga oavsett hur miljön runt omkring dem ser ut.
Min syster har några få vänner som hon hållt fast vid sedan barnsben. Hon byter aldrig ut sin umgängeskrets. Hon kommer förmodligen bo kvar i Örebro hela sitt liv, då hon har sin trygghet här som hon inte vågar släppa.
Jag, o min sida, byter hela tiden. Jag kan inte hitta folk som jag känner mig trygg med, visst har jag några men oftast byter jag umgängeskrets konstant. Jag flyttar runt för att jag känner att jag inte passar in någonstans.

Lite intressant att två systrar, i samma familj, reagerar så olika på att ha en frånvarande förälder.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0