Hej mina vänner!
Nu sitter jag på bussen på väg till hufudstaden för ett sjukhusbesök. Igen. Dimman ligger tät där ute och jag dör av tristess. Tur att jag har min dator och mitt mobila bredband, annars vet jag inte var jag hade tagit vägen.
Förhoppningsvis hinner jag träffa FotoJohan en snabbis, måste få en liten Grönandos innan jag beger mig hemåt igen känner jag.

Känns lite småkonstigt att åka tillbaks till Stockholm nu. Sist gick ju allt åt skogen och vi fick sova i en busskur. Traumat sitter kvar långt bak i huvudet och jag känner mig inte sådär super pepp på att åka tillbaks idag. Vill mycket hellre sitta bakom BlackJack-bordet och leka med mina nya casionkompisar. Det här bådar inte gott för framtiden.

Nej, batteriet tynar bort. Skriver senare! Ha det.