Morgonfilosofi.

Nu sitter jag här på morgonkvisten( lunchkvisten kanske passar bättre?) och filosoferar med en katt i knät. Visst är det roligt hur tankar och känslor ändrar sig från dag till dag? Hur människor förändras från ena stunden till den andra?
Jag har haft så många vänner som bara över en natt har blivit helt andra personer. Har gått från mina bästa vänner till mina värsta fiender. Man har trott att man har känt varandra, men efter ett par år inser man att man faktiskt inte vet ett skvatt om varandra. Att man egentligen inte heller bryr sig. Lite synd är det ju.
Och det där med känslor, alltså. När allvarliga saker sker, typ dödsfall, då håller jag masken. Stenhårt. Ingen människa kan se på mig vad som har hänt. När jag blir ratad av Mister, ja då gråter jag som ett litet barn. Hur sjukt är inte det? Fin känsloprioritering där.

Just nu är jag så sjukligt nöjd över min umgängeskrets och skulle inte för något i världen byta bort dem. De finns alltid där, de lyssnar, de förstår. Vi ställer upp för varandra och vi har riktigt roligt ihop. Sedan att vi är snyggast i Örebro ihop, det är ju som bara en bonus vi får leva med. Tack iallafall för att ni finns!
(Men jag saknar min Clara. Du borde vara här. Nu.)


( Jag bara älskar bilden. Var tvungen att kasta in den. Helt utan samband med text. Den bara gör mig glad. Punkt.)

Om gårdagen kommer jag skriva lite senare. När det lagt sig lite. För nu har jag minsann grejor att skriva om. Nästan lite för mycket. Men det var en jättebra fest, E! Tack för det. Supertrevligt folk.
Resten kommer senare iallafall.

Nu; Tvätta, städa, duscha och sedan blir det antingen partaj eller filmkväll. Får se hur sjukdomen utvecklar sig under dagen.
Hej sålänge.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0