Jag slår rekord, efter rekord i antal läsare. Underbart! Frågan är ju bara vad det är alla dras till?

Jag är helt tom. Tom på ord. Jag som alltid har kunnat uttrycka varenda liten tanke i bildlig skrift men nu kommer ingenting. Svart. Blankt. Tomhet.

Fick just ett fint litet mail från min kompis nere i Skåne. Han vet att jag mår riktigt kasst just nu och skickade en liten serie med slutsatsen:
Sensmoral: Dina vänner kan inte alltid hjälpa dig på fötter. MEN: Dina vänner ser till så att du inte faller.

Jag tyckte det var fint. Tack Marcus!

Nu ska jag fundera över om det är värt att gå rödgråten till jobbet, arbeta hela natte och halva morgonen för 900 kronor. Idag känns det inte så. Idag vill jag mest bara ligga kvar här. Begraven i näsdukar.
Jag vet fan inte vad jag ska göra. Någon som har förslag?



Varför känns det som att jag har gjort något fel? förlåt isåfall.