Tror ni på riktig kärlek? Kärlek som aldrig dör? Att man kan vara sådär pirrande, bubblande, underbart kär livet genom?

Jag har själv alltid varit en sann romantiker. Som tror på lyckliga slut. Men av egna erfarenheter börjar hoppet försvinna lite. Kanske "den rätte" bara är ett påhitt. Något som skapats för att få folk att tro på lyckliga slut och evig kärlek för att kunna sälja tidningsupplagor, få sina dejtingsighter och agenturer att rulla på? För att lura mänskligheten till att de inte klarar sig själva, att de måste fortsätta leta efter sin match?
Jag tänker hur som helst inte sluta leta, för jag har lite hopp kvar. Och jag vet att jag alltid kommer satsa helhjärtat när det känns rätt. Att jag alltid kommer leva med iallafall fantasin om evig kärlek, trygghet, lycka och ett underbart liv.
Men just idag tvivlar jag lite. Just idag är jag lite rädd. Just idag längtar jag tillbaks till den stunden då jag för första gången kände kärlek, då jag kände att det skulle vara förevigt. Stunderna jag var liten och naiv. De stunderna längtar jag tillbaks till.

Så, tillbaks till verkligheten och bort från tankarna.