Kär och galen.

Vägen till en flickas hjärta går genom magen.
Det är mitt nya ordspråk. För jisses vad sexigt det är med killar som kan laga mat. Jag blir alldeles till mig bara jag tänker på det. Mums!

Jag har kommit på att jag är lite känslomässigt traumatiserad efter alla gånger man gett bort sitt hjärta och fått tillbaks det i bitar. Nu vågar jag knappt ge bort det. Det tar sjukt lång tid för mig att öppna mig i kärleksrelationer. Jag vill inte ha det så. Jag vill kunna prata känslor. Jag vill kunna ge komplimanger utan att känna mig dum. Men efter Umeå så går det knappt. Men jag tänker fan i mig inte bli så skadad att jag aldrig kan göra det. Henrik är värd alla komplimanger och all kärlek en man kan tänkas få. Och mer ändå.
För så här jävla pirrande, bubblande, kittlande kär har jag inte varit sedan jag var liten skolflicka. Jag kan knappt gå till jobbet utan att sakna honom. Kan inte vara i närheten utan att hela tiden röra vid honom. Så här SKA kärlek kännas. Det här är på riktigt.

Nu ska vi till marieberg och shoppa badkläder. Hejs!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0