Satt i helgen och diskuterade otrohet med en nära vän till mig. (Mr.HittaNemoHaj). Han berättade hur underbar hans flickvän var som lät honom vara med andra flickor medans hon satt troget och väntade på honom där hemma. Frågan är: varför ens vara tillsammans om man har det synsättet?
Man är ju knappast kär om man suktar efter andra hela tiden? Framförallt inte om man tar tag i saken och faktiskt bedrar sin partner. Och varför i hela fridens namn skulle det vara så bra att hon ger honom den möjligheten? det tyder väl på att hon inte bryr sig särskilt mycket hon heller?!
Jag förstod mig inte riktigt på deras relation.
Han frågade mig om jag skulle få dåligt samvete om jag strulade med någon nu. Med nu menade han; nu som i när jag är "tillsammans" med Jens. Svaret är: klart som fan att jag skulle få. Jag skulle nog inte ens få för mig att göra något, så länge jag hoppas på att han vill att vi ska bli tillsammans i framtiden. Jag skulle inte ens vilja vara med någon annan, för att vara helt ärlig.
När jag tycker om någon, då jävlar tycker jag om den personen. Lite sex med någon random människa skulle inte ge mig något när jag vet att jag kan vänta på något mycket bättre...

Antar att jag inte har den där otrogna sidan kvar i mig längre. Tack för det!

Hej.