Jag är så chockad. Men framförallt är jag rädd och förvirrad. Jag hade faktiskt, för första gången på länge, känt mig någolunda trygg. Någolunda säker på att någon tycker om mig på samma vis. Men nejdå, då är det klart att jag har lurat mig själv och att allting egentligen är helt galet fel.
Nu sitter jag här, flera timmar senare och är fortfarande lika förvirrad med tusen gånger räddare. Jag är så sjukt rädd att förlora dig att jag skulle göra precis vad som helst nu. Nej okej, nu ljög jag. Jag skulle aldrig döda eller bryta kontakt med några jag älskar. Men om enda lösningen på det här är att jag skulle flytta till Luleå så gör jag det.
Varför?
Ja, varför? För att jag är kär, impulsiv och jag har absolut ingenting att hämta här i Umeå, egentligen. Så varför inte lika gärna flytta sig till Luleå om det nu skulle vara enda lösningen? varför inte pröva och se vart det leder? Utan några som helst krav på en delad framtid?

Det har aldrig varit min mening att gå för fort fram. Därav att jag inte ville kalla dig min pojkvän förns ja, nu kanske. Men nu är det som det är och titeln blev satt för ett tag sedan. Så vad göra? Ta bort den och fortsätta träffas, börja om på nytt? Skita i allt och bara glömma? Det kan bara du bestämma. Men jag hoppas för guds skull att du känner som jag, på det sättet att det vore dumt att skita i allt, för det vi har är väldigt fint.

Gud, jag vet inte vad jag ska göra...Help, anyone?