Lugn i stormen.

Jag tror jag förstår dig ibland. Klart du får vara lite trött och tänka efter ett tag. Vi har ju träffats 24/7 i flera månader nu och sånt kan inte hålla i längden. Man behöver andas och vara för sig själv ibland. Så har iallafall jag känt emellan åt men i slutändan kommer jag alltid fram till att jag aldrig kan tröttna på dig. Det är dig jag vill dela min tid med, dig jag vill vara med på riktigt. Inte hela tiden då men jag vill fortsätta vara din, bara din.
Jag hoppas verkligen att du, efter den här "pausen", känner likadant. Att vi kan umgås som det där nykära paret vi var för bara några veckor sedan...

Och jag tror inte du ljög, jag hoppas inte att du tar så lättvindigt på ordet "älska" utan att det har samma innebörd för dig som för mig. Att man inte vill leva utan personen, att man skulle göra vad som helst för den. Om du gör det, då kommer det här gå vägen. Då kommer jag orka vänta på att du har tänkt klart.

Nu ska jag sätta mig och skriva lite Projektrapport.

Tjing(L)


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0