Ibland får jag bara en våg av rädsla över mig. Rädsla att bli lämnad, rädsla att misslyckas. Igen. Det är inte det att det är några som helst orosmoln över oss, inte ett enda. Men rädslan ligger alltid där och lurar. Så här bra har jag aldrig haft det med någon, någonsin. Såhär trygg, lycklig och förälskad har jag inte varit innan. Just därför jag rädd att jag ska vakna upp en dag och allt ska försvinna, bara rinna mellan mina fingrar...