Letting go.

Gud så tråkig stad Örebro är ibland. Idag har varit ibland. Alla vänner jobbar, är bortresta eller så orkar dom bara inte umgås. Känns ju sådär roligt. Jag åkte ju mest hem för er skull, men visst.
Min dator är min bästa vän. Nej, rättelse. Min mammas dator är min bästa vän.
Tur att sötnosen sitter och håller mig sällskap för det mesta, när han inte arbetar vill säga.

Jag har börjat släppa taget, om jag inte har släppt helt. Det känns okej nu. Jag är inte över det än, men jag är på riktigt god väg. Det var ju trots allt bara tre veckor sedan det tog slut. Jag vet att vi är klara med varandra och att jag kan gå vidare med mitt liv. Du har ju uppenbarligen sörjt klart ( om du nu gjorde det alls...) så jag ska inte vara sämre jag.


Dessutom har jag världens sötaste Erik att umgås med och honom tycker jag om. Ja, det gör jag sannerligen.

Jag skulle gärna vilja att folk som prövat eller hört talas om p-datorer skriver och berättar om hur de fungerar, var ni hittade dom och ja, det ni kan komma på:)

Hej.

Du kanske tycker jag verkat borta i tankar
det kanske stämmer
som om jag hade nåt bättre för mig
som om jag inte lyssnade längre
och det gör jag inte heller, när jag tänkte på en ängel.
Kär i en ängel- Håkan Hellström


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0