Nu är man, efter en vecka i dalarna, hemma igen. Det känns...så otroligt tråkigt. Har haft och har alltid lika mysigt där så det känns alltid lika vemodigt att åka därifrån.

Anledningen till att det blev en tripp till dalarna istället för att stanna kvar i Örebro var väl mitt "utbrott" om man kan kalla det så. Jag vet inte riktigt vad som hände. Men jag antar att jag var rätt, väldigt rädd. Och det har väl egentligen ingenting med dig att göra utan mer med min fobi för att bli lämnad ensam. Att veta att du ska åka gör det lite svårt att vara lugn och ta dagen som den kommer när man vet att det kan vara den sista man har ihop med dig. Måste lära mig att leva för stunden och inte tänka efter i förväg liksom. Men det gör lite ont, att veta...eller inte veta, men nästintill att du så småning om kommer lämna kvar mig i sverige och själva börja plugga utomlands, om inte nu så om några månader...Jaja, strunt i det nu. Jag är glad idag och kär som sjutton.

Hur som helst, har som sagt spenderat en vecka i vackra Gagnef. Har väl egentligen inte gjort så mycket...mer än att äta glass, kolla på film och bara gosa med kärleken. Ja, och så har vi ju ätit middag ute i borlänge. Samlat vuxenpoäng med andra ord;) Ja, vi har ju ett moget förhållande så vi måste ju leva upp till det. Sen har vi varit på kräftskiva med Gustavs vänner och badat i gagnefs fina sjöar. Japp, en mysig vecka minsann.

Örebro suger. Urinvägsinfektioner suger ännu mer...för att inte tala om smärtan den innebär.

Nää, nu ska jag lägga mig och se på linas kvällsbok och knapra pencilin natten igenom. Take care folks!